Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Nagelskulptör - Inget bimboyrke längre

För bara tio år sedan var det ingen som trodde att det gick att försörja sig på naglar. Nu har intresset formligen exploderat. Så gott som varje friser- och skönhetssalong erbjuder nagelvård.

– Jag bär sällan armband och ringar utan har naglarna som smycken i stället, säger Maria Pettersson.

Var fjärde vecka stärker och dekorerar hon sina naglar på salongen Mina Naglar i Gävle.

När Björn Borgs ex-sambo Jannike Björling deklarerade på 80-talet att hon skulle försörja sig själv som nagelskulptris var det många som ansåg att det var ett "bimboyrke", inget att ta på allvar. Först nu, 25 år senare, har "nagel-boomen" briserat på allvar.

– Jag gick min utbildning på Nageldesign här i Gävle. När min lärare skulle öppna den salongen skrattade folk åt henne, ingen trodde att det skulle gå att leva på det, berättar Amanda Pino Johansson som driver nagelsalongen Mina Naglar vid Slottstorget.

När Amanda öppnade för fyra år sen var det lite dålig tajming, under lågkonjunkturen gick det trögt. Men hon gav sig inte och nu strömmar kunderna till som aldrig förr.

– Kunderna är mest kvinnor över 40, med stabil ekonomi. Allt från kassörskor i närbutiken till chefer i stora företag kommer hit, berättar Amanda.

Maria Pettersson, som sitter i kundstolen och ska få ny geléförstärkning, stämmer in på typkunden. Hon jobbar på Pensionsmyndigheten och blev medlockad av en kompis första gången. Nu kan hon inte tänka sig att sluta gå och fixa naglarna.

– Det är så skönt när de är starka och fräscha. När man jobbar med människor och kunder och sitter och pekar i papper är det skönt att kunna sträcka fram fina händer. Jag vill inte ha så mycket utsmyckningar på, men alltid vita tippar och någon liten dekoration. Jag bär sällan smycken utan har naglarna som smycken i stället, säger Maria.

När Maria började gå hos Amanda var hennes naglar inte särskilt långa. Då fick hon först lösa nageltippar under gelén så att hennes egna naglar fick en chans att växa till sig. Så småningom togs den lösa tippen bort och efter det är det Marias naturliga naglar som har hållit sig långa och starka.

– Jag har slagit dem i bordskanter och allt möjligt, men de håller, säger Maria som betalar 420 kronor ungefär var fjärde vecka för att hålla naglarna fina.

– – –

Amanda sätter på sig handskar och munskydd och börjar med att slipa bort den gamla gelén och göra naglarnas ytor rena. Slipmaskinen surrar och det yr ett vitt pulver i luften. Kanterna filas med några snabba, vana svep.

– Hygienen är superviktig. Många som gör sina naglar hemma med produkter från nätet slarvar med det och då sitter det inte alls lika bra, säger Amanda.

Marknaden för lack, gelé, glitter och dekorationer är oändlig på nätet. Även slipverktyg går att skaffa den vägen. Men Amanda är skeptisk.

– Det är tur att det är skitmaskiner och produkter som säljs. Skulle det vara professionella grejer skulle folk göra sig riktigt illa.

Efter rengöring lägger hon på en primer, ett underlag som gör att gelén sitter kvar bättre och i nästa moment börjar Amanda med de stärkande lagren på Marias naglar; först en basgelé.

– – –

Ibland vill Amanda inte säga vad hon jobbar med. Men det är inte för att hon skulle skämmas för sitt yrke.

– Ibland säger jag att jag är arbetslös i stället. Annars vill alla prata om sina naglar. "Jag har så dåliga naglar, jag törs inte visa". Men är jag ledig bryr jag mig inte om någons naglar. Det gjorde jag i början, men inte längre. Det enda jag reagerar på nu är om någon har avskavt rött nagellack, du vet när det bara är lite kvar på mitten. Det är det värsta jag vet, erkänner Amanda.

– När jag såg på "Män som hatar kvinnor" och hon drar upp en cigarett såg jag direkt att det var en nagelbitare. I slutet av filmen när hon lever flott utomlands har hon långa, fixade naglar. Sånt ser jag.

När Amanda kom till Sverige från Estland 2003 blev hon nästan chockad över hur lite svenskorna fixade till sig på salonger.

– Skönhetsbranschen var mycket större i Estland, där har det aldrig varit skämmigt att få manikyr eller ansiktsbehandlingar. Det betyder bara att man vill ta hand om sig själv. Men nu har det vänt här också.

Amandas salong har en åldersgräns på 18 år.

– Tonåringar har så mycket hormoner i omlopp vilket gör att det håller sämre. Det är bortkastade pengar. Däremot kan det komma ungdomar med riktigt nedbitna naglar i sällskap med sina föräldrar och då försöker jag hjälpa dem.

– En del kunder har med sig sina barn hit under behandlingen, många små tjejer tycker att det är spännande. Jag ska ha en dag för dem framöver, stamkunderna får ta med sina flickor och så lackar vi lite med glitter och grejer.

– – –

Efter basgelén arbetar Amanda med Marias nageltippar. De målas vita, och får perfekta kantlinjer, så kallad fransk manikyr. Ovanpå det läggs byggelé, ett tjockt lager, och på några av naglarna får Maria lite diskret silverglitter.

Efter varje moment stoppar Maria in handen i en UV-lampa som gör att varje lager härdar snabbt. Hon behöver inte gå runt i salongen och vifta med händerna och blåsa på naglarna för att få det att torka.

– Vad ska vi göra mer den här gången då? undrar Amanda och tar en liten paus.

– De där vita blommorna var ett tag sen, säger Maria. De som du gör själv.

Amanda duttar vant och mycket precist först tre vita prickar på ett par naglar, sedan tre mycket mindre turkosa prickar i det vita. Med en osannolikt tunn pensel drar hon linjer i prickarna så att en fin blomma framträder.

Det där kan man väl inte göra när man börjar bli äldre, ser dåligt och blir darrig på handen?

– Nej. Jag blev riktigt besviken på Reinfeldt när han ville höja pensionsåldern, skrattar Amanda.

I början handlar det bara om att öva, öva och öva. Problemet blev att alla de hon övat på räknade med att få gratis behandlingar i fortsättningen också.

– Men nu har alla förstått att det är ett yrke och att jag måste ta betalt.

När blommorna har torkat blir det ytterligare ett lager skyddsgelé och därefter chockar Amanda oss genom att åter börja slipa de nyss dekorerade naglarna så dammet yr.

– Det är en polering, lugnar Amanda. När det är varmt kan gelén rinna lite och det här är sista finishen som jämnar ut det.

När Amanda slutligen smörjt Marias alla naglar med närande olja är det klart, naglarna är avundsvärt vackra och superfräscha, det medges. Det har tagit 1,5 timmar och kostar 420 kronor.

Maria kommer till Amanda ungefär var fjärde vecka. Däremellan behöver hon inte göra något med naglarna hemma.

– Och de håller, intygar hon. Jag har slagit i bordskanter och allt möjligt, och de har inte gått sönder.

Klockan är nästan sex på kvällen när Maria är klar. Till min förvåning kliver ytterligare en kund in på salongen.

– Jag är ofta här från åtta på morgonen till åtta på kvällen, det är långa dagar och många kunder, säger Amanda.