Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Några skriver, andra är tysta

Annons

Mina läsare i den militanta israellobbyn hör av sig nu igen. Och varje gång jag skriver något om konflikten i Mellanöstern. Med Ron Tennenbaum (ront2@hotmail.com) en klarläggande, men helt normal brevväxling:

Jag sände i väg en fråga om vräkningarna i östra Jerusalem, där palestinier som bott i några lägenheter i 40–50 år slängdes rakt ut på gatan, med småbarn. Svar med vändande mejl:

Jag gick vidare, tyckte Ron att Obama, EU och FN, som hårt kritiserat Israel för vräkningarna och kolonialiseringen av Västbanken och Jerusalem är felunderrättade?

Vräkningarna fortsätter, med godkännande av den israeliska högsta domstolen. Palestinier är, nu och sedan årtionden, rättslösa i den judiska staten. De har inget att vänta från de högsta juridiska instanserna eller statsapparaten.

Den som inbillar sig att den israeliska demokratin gäller palestinier och israeliska araber blundar för verkligheten. Rasåtskillandspolitik gäller, i varje ögonblick. Palestinierna är andra klassens medborgare och i ockuperade städer och byar är de helt rättslösa. När som helst kör israeliska grävmaskiner och truckar in och river hus, sliter upp olivodlingar och vräker småbönder och hantverkare. De ställs på gatan. Som i östra Jerusalem. En apartheidstat, inget annat.

Att omvärlden tröttnat beror på att Obama har tröttnat. Bara USA kan tvinga fram en någorlunda rättvis uppgörelse. Inte fred och samexistens, men ett kontrakt som gör slut på rasismen, övergreppen, husrivningarna och ockupationen, eller riktigare kolonialiseringen av Västbanken och den fullkomligt absurda isoleringen av Gaza.

Inte ett ord från Gavlegårdarna, som fortsätter att anlita en grov skattefuskare, tillika lätt kriminellt belastad. Och fortsatt diskretion om den galanta renoveringen av en hög chefs vattenskadade badrum. Gavlegårdarna bryr väl sig inte. Men ägarna?

Vad säger styrelsen? Ordföranden Sinikka Bohlin? Leif Meijer? Olle Wikholm?

Från politiker och tjänstemän i Älvkarleby kommun bara tystnad om vandaliseringen av Bodaåns stränder, förvandlade till strandnära Klondyke för några lyckligt lottade, som byggt sig höga boningar på egen och fri hand. Andra, som kanske påmint sig något om strandskydd, når inte ens ner till vattnet.

Och vägbommarna, som stänger ute alla obehöriga, förblir nedfällda.

Moderaterna domineras av män, har partiets kvinnor räknat fram. Ojämn fördelning i församlingar, till stämman och i partiledningen. De nya moderaterna är lika gubbiga som de äldre i det gamla partiet. Älvkarleby får en nolla. Ingen enda kvinna? Bara Holmström, Kenneth?

Jag lägger siffrorna åt sidan; gubbighet i alla partier, oavsett andelen kvinnor. Manlighet är norm, kvinnlighet så skört.

Nu har jag slitit hela juli igen, utan att få något vettigt skrivet. Tid för viss självkritik, när bokstäverna flimrar framför allt tröttare ögon. Har jag tagit i? Mot fel? Elak (oavsiktligt). Tjatig? Det misstänker jag.

Finns det inte enda ljusning i regeringsmörkret som jag kunde ha lyft fram som en gest av generositet? Nej. Särskilt inte Maud Olofsson. Bildt sköter utrikespolitiken på sin blogg, allt tjatigare och självcentrerad. Men han får inget vettigt sagt.

Mona Sahlin säger några kloka saker under besöket i Mellanöstern, men Hamas, den folkvalda regeringen, möter hon inte. Det är också en markering.

Lokalpolitiken? Nedlagd över sommaren. Bara Bjerkén som håller igång; hon skriver om allting. Tyvärr har hon alltid fel. De röda och gröna har loggat ut.

Det enda uppiggande, om jag minns rätt, är striden om fakturan i Sandviken. Krögaren hade rätt, arenadirektören fel. Så pinsamt. Nu fryser de lunchätande och snart klappar väl hela gästgiveriet ihop.

En sak till, kommentarerna på webben. Där får nästan allt plats, och en del är välformulerat och genomtänkt. Ofta roligt. Men många verkar så förbannade.

Nu tar jag semester och båten till Lesbos. Efter ett tag går jag ombord igen och seglar iväg till Khios. Några dagar reserverade för det nya museet i Aten. En månads rekreation skall väl sätta lite fart.

Mer läsning

Annons