Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Namn i tidningen – eller inte?

/

Frågan om namnpublicering, när och hur vi pekar ut och identifierar en person i tidningen, är ofta hett diskuterad i svenska massmedier och internt på redaktionerna.
– Vad är Arbetarbladets policy? frågade en person i veckan, själv nämnd vid namn i en nyhetsartikel.

Annons

Svaret är att vi ska berätta allt vi vet. Det är grundregeln. Men, och så kommer det viktiga undantaget: Vi är väl medvetna om vilka konsekvenser ett utpekande kan få för den enskilde och hans anhöriga. Därför gör vi olika avväganden.

Vi tar hänsyn till händelsens art, om en namnpublicering innebär att vi sprider förklenande eller misskrediterande uppgifter om den utpekade. Ett utpekande vid brottsmisstanke eller fällande dom kan personen tvingas bära med sig även om misstankarna visar sig ogrundade eller straffet avtjänats.

Vi väger in om personen är i en ansvarsställning, till exempel en folkvald politiker, en välkänd företagsledare eller en hyllad idrottsman. För dem som tagit på sig en sådan uppgift eller befinner sig i en sådan självvald situation sätter vi ribban lägre.
Och så viktar vi betydelsen av en identifiering, det så kallade allmänintresset. Kan historien berättas utan namnpublicering, vilken betydelse har det för läsaren att han eller hon vet vem personen är? Det blev den avgörande punkten vid till exempel Engla-fallet.

Slutligen gör vi allt för att få kontakt med den vi kommer att namnge. Vi har ambitionen att den utpekade personen ska ha möjlighet att ge sina argument och kommentarer till vad som hänt vid samma publiceringstillfälle.
Kontaktförsöket kan ställa till en del problem. När vi skriver om den så kallade K-rautamannen vars lägenhet på Brynäs eldhärjades har vi helt enkelt misslyckats med att träffa honom. Därför har vi valt att avstå från namnpublicering, även om han förmodligen inte skulle haft något emot det.

Han tycker däremot inte om att kallas K-rautamannen, har vi förstått. De brottsmisstankar och det åtal som riktades mot honom efter storbranden i byggmarknaden har han friats från och därför vill han inte bli förknippad med den händelsen.
Det ligger naturligtvis en del i vad han tycker. Men det här fallet, att samma person för andra gången på kort tid häktas misstänkt för mordbrand, gör ändå sammankopplingen naturlig.
Vi understryker dock vid varje tillfälle att han friats från anklagelserna. Och fortsätter ansträngningarna att få kontakt med honom.

Mer läsning

Annons