Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

När Åke blev Ann-Christine: "Min pappas liv började om i 60-årsåldern"

Prästen och trebarnspappan Åke Roxbergs chockade sin familj och omgivning när han vid 58 års ålder blev kvinna.
– Men min pappa Ann-Christine är en bättre person i dag, säger dottern Ester Roxberg som skrivit en bok om sin pappa.
På tisdag föreläser Ester på Gävle stadsbibliotek.

Ester Roxberg växte upp i en lantlig Bullerby-idyll i Småland med mamma, pappa, två systrar och en hund.

– Min pappa var kyrkoherde, en konservativ präst som var motståndare till att homosexuella skulle få gifta sig. Han var även kritisk till kvinnliga präster. Men vid sidan av detta var han en närvarande pappa som hjälpte oss och gillade att snickra.

När döttrarna flyttade hemifrån blev pappan alltmer olycklig.

LÄS MER: När dottern blev en son

– Vi anade aldrig någonting, säger Ester Roxberg. Under många år ansträngde han sig för att förtränga vem han var. Han hade skapat en person som var väldigt långt ifrån den han egentligen var. Avslöjandet kom 2010 när Esters pappa kom på besök hos henne i Stockholm. Vid middagsbordet med Ester och hennes pojkvän säger Åke att han har något han måste berätta, något som han levt med i hela sitt liv men aldrig vågat berätta.

– Han berättade att han alltid haft en kvinnlig sida. Att det här hade varit en lång process för honom och att det hade tagit tid för honom att förstå vem han var.

Och pappan presenterade sitt nya jag–Ann-Christine.

– Jag var chockad. Det var som att få ett dödsbesked. För Ester var det svårt att acceptera vem hennes pappa verkligen var.

– Jag var 21 år och fortfarande ett barn i många avseenden. Jag skämdes över min pappa och jag skämdes över att jag skämdes. Jag kände ilska och sorg.

Hon vågade inte ens kontakta anhöriggrupper för råd och stöd.

– Jag kände mig ensammast i världen. Min pojkvän, som numera är min man, var ett stort stöd. Han sa: "Det här förändrar ingenting, Ann-Christine är fortfarande din pappa".

Hur de andra i familjen reagerade är inget som Ester vill kommentera.

– Det är deras historia och den får de berätta om de vill. Jag kan inte berätta åt dem.

LÄS MER: "De sa att det bara var en fas"

Ester försökte förstå, acceptera och lära känna sin pappa på riktigt. Hon blev tvungen att se på sin uppväxt och sin familj och framför allt sin pappa med nya ögon. Redan som fyraåring kände hennes pappa att han var född i fel kropp.

– När han var elva år tog han modet till sig att berätta för sin mamma. Hon gav honom rådet att aldrig berätta det för någon.

I skenet av det kunde Ester också förstå varför hennes pappa, som oftast var snäll, ibland kunde verka jagad och instängd och få plötsliga utbrott.

– När en man använder kvinnliga attribut är det något som vi skrattar åt. Pappa tappade status och respekt när han blev Ann-Christine.

Ester som är en prisbelönt författare frågade sin pappa om hon fick skriva en bok om det de upplevt.

– "Självklart ska du skriva en bok, men bara om du tar med det svåra också. Det får inte bli någon solskenshistoria", svarade han.

Det blev en ärlig och öppen anhörigberättelse. Och för Ester blev skrivandet av boken ett sorgearbete.

– Det är en kärleksfull beskrivning av vår relation. Alla levande relationer förändras. Den pappa som jag växte upp med var helt annorlunda än den han är i dag. Förut var han ganska olycklig men som Ann-Christine kunde han utveckla sitt rätt jag; mer öppen, gladare och självständig. Pappas liv började om i 60-årsåldern.

LÄS MER: Berättelsen om när Viktoriya blev Alex

Boken möttes av många positiva reaktioner, anhöriga med liknande erfarenheter hörde av sig.

– Många barn väljer att bryta helt med sina föräldrar när de kommer ut som transpersoner. Det är förknippat med så mycket sorg och ilska. Men det måste få ta tid.

Ester har i dag två barn, den äldsta är tre och ett halvt år.

Vad kallar de Ann-Christine?

– Jag har inte förklarat vem hon är. Vi säger bara Ann-Christine eftersom pappa och morfar är manliga pronomen. Orden är det svåraste och språkets makt över oss. Men när barnen blir lite större kommer jag att förklara för dem.

Hur är er relation i dag?

– Vi står varandra nära, det har inte förändrats. Hon är fortfarande min pappa även om jag säger Ann-Christine. Den där saknaden efter barndomens pappa har avtagit i dag. I dag är hon Ann-Christine, en person som jag kan räkna med.

Fakta: Ester Roxberg

Ålder: 29 år.

Gör: Författare. Hon fick Lilla Augustpriset 2004 för diktsviten "Se upp lilla människa för snart smäller det".

Familj: Gift och har två barn som är ett och tre år.

Bor: Lägenhet i Malmö. Född i Zimbawe och uppvuxen i Småland.

Intressen: Se på film och gå promenader.

Tacksam för: Att jag och min familj får vara frisk.

Blir arg på: Jag är mest arg på att rasistiska åsikter har normaliserats.

Tror på: Gud, men jag går sällan i kyrkan.

Aktuell: Med en föreläsning på Gävle stadsbibliotek 11 oktober.