Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När far står i dörren med läppstift

Hur svårt är det inte att se sina föräldrar som människor. Även som vuxen, på en jämbördig nivå, kan tyckas, är det svårt att frikoppla tankarna och se de människor som gömmer sig bakom orden ”mamma” och ”pappa”.

Annons

Att skriva ett pappaporträtt kan således vara nog så svårt ändå, och det blir inte lättare av att pappan byter namn från Åke till Ann-Christine. Dottern Ester Roxberg berättar i ”Min pappa Ann-Christine” om hur hennes far, Åke Roxberg, präst i Svenska kyrkan, mitt i medelåldern bestämmer sig för att hon måste ut nu. Vem är hon? Ann-Christine, kvinnan som han har haft i sig hela livet. Han ser ingen annan väg framåt i livet.

”Min pappa Ann-Christine” är inte en bok om att som transperson ta steget från ett kön till ett annat, utan en berättelse om hur ett barn ser på sin förälder när det sker, om vad det beslutet gör med en familj.

Det är lätt att vara tolerant och vidsynt när sådant här händer andra, inte när det är ens egen far som plötsligt står i dörren med läppstift och peruk. Utan att på något sätt försköna sin kamp på väg mot acceptans, skildrar Ester Roxberg den svåra period då hon ser hur hennes pappa dödas av en främmande kvinna. Han som var tryggheten, värmen och den stora famnen finns inte mer. Istället har hon fått någon annan – men vem?

Hon skriver om stora känslor, men i korta, intensiva prosastycken. Inte kan man tro att detta nyligen har hänt; minnena är som skulpterade många år efteråt, när ljuset har blivit mindre skarpt och plågsamt. Det är en imponerande komplex bok som Ester Roxberg har skrivit, en bok som med all säkerhet kommer att göra ett stort avtryck i offentligheten.

Annons