Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När kommer katastrofen?

Annons

Denne dansk! Han fick hela Cannes att nästan kissa på sig genom att omotiverat tala om nazister på en presskonferens.

Lars von Trier fnissade säkert hela vägen hem till Köpenhamn.

Han kan behöva det, efter så många år i terapisoffan.

Om det nu är sant att han lider lika mycket av psykiska problem som Woody Allen, och är lika ångestriden som Bergman.

Man känner sig nämligen aldrig riktigt säker på att uppgifterna om von Trier stämmer. Jag kikar misstänksamt på Wikipedias text. Ha, vem vet om han inte sett till att frisera fakta lite som han tycker.

Men jag avstår i vilket fall från att delta i det smisk som påstår att von Trier tar sig friheter på manliga geniers despotiska vis. Hans brott mot allt och alla har ett annat mönster.

Uppståndelsen i Cannes var väntad. Fast frågan är om inte Lars von Triers största fräckhet bestod i att han stulit Hollywoods favoritrecept och gjort en katastroffilm.

Kombinationen von Trier och en framrusande planet som hotar att krocka med Jorden låter inget annat än berusande. Jag kan inte se mig mätt på trailern.

”What star is that? The red one?”, frågar en kvinna. Hon tittar upp mot natthimlen. Det pågår en bröllopsfest i ett upplyst sagoslott. Ingen vet något om framtiden.

”Ha så trevligt medan du kan”, lyckönskas bruden. Så länge äktenskapet varar alltså. Just i detta fall tydligen inte särskilt länge. Eller, symboliskt sett, den slutgiltiga föreningen av två kroppar slutar garanterat med förskräckelse.

”Det är en planet som har gömt sig bakom solen. Nu passerar den oss. Jag befarar att den hur som helst kommer att träffa oss”, hörs en allvarsam barnröst i detta relationsdrama.

Mäktig och märklig. En helt oförglömlig film, skriver danska dagstidningen B.T.

En amerikansk recensent tycker att ”Melancholia” lyckas utmärkt med att gestalta Lars von Triers depression, och formulera hans förakt för all tro på högre makter.

Samma kritiker passar för övrigt på att berömma Trollhättan: Den svenska egendom där mycket av filmen spelats in förser ”Melancholia” med en galet vacker bakgrund som har sminkats, klätts upp och fotograferats till att utgöra maximal dekor, noterar han.

Någon sågar ”Melancholia” som totalt ointressant. Någon höjer den till skyarna: man blir inte lika ”blown away” som bröllopsgästerna på duken (och tur är väl det) men nära på.

Svensk premiär i morgon. I Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Umeå, Lund, Örebro, Linköping, Helsingborg och Norrköping.

Hur många gånger man än läser kan man inte hitta Gävle eller ens Sandviken i uppräkningen.

Hos oss har sommartorkan redan börjat. Filmstadens salong två är stängd för renovering. Sjuan tar semester. ”Baksmällan” och ”Pirates of the Caribbean” ockuperar tillsammans fem salonger. Kanske hinner ”Melancholia” komma innan någon okänd planet rammar oss.

Mer läsning

Annons