Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När musik möter träning

Annons

Nu var det flera veckor sedan, och jag har fortfarande inte fått något svar. Jag skrev till och med under med mitt namn, efter erbjudandet om att ordna en blandskiva enligt mina önskemål. Så jag undrar lite smått varför det fortfarande inte har hänt något. Varken någon önskan eller vilja att ta emot denna skiva. Och jag har heller inte märkt någon skillnad. Eller jo, de senaste gångerna jag har varit på gymmet så har det inte varit någon musik alls i omklädningsrummet. Men det var ju inte så jag menade. Och omklädningsrummet var heller inte den huvudsakliga platsen där jag önskade en musikförändring.

Jag har alltid haft mycket svårt för musiken som spelas på lite smyghippa gym. Det är sån musik som inte alls väcker någon iver hos mig. Dessa låtar kan omöjligt få mig att lägga på lite extra vikter och flåsa på några minuter till efter att orken tagit slut. Det finns faktiskt forskning som visar på att musik som man gillar ökar prestationen. Därför tycker jag att det är lite orättvist att jag utsätts för det motsatta. Så, när jag efter träningen stod och sminkade mig och upptäckte att det stod en förslagslåda precis bredvid sminkväskan, tog jag tag i saken. I en liten korg kunde man lägga förslag på hur träningen skulle kunna bli ännu bättre. Så jag skrev noggrant ner hur musiken påverkar min prestation och att jag önskar lite mer pop, rock, indie och elektro. Lite mer P3-hits helt enkelt. För att förtydliga min önskan skrev jag även dit namn på artister som Robyn, Kite, The Killers, Pulp och liknande. Avslutningsvis erbjöd jag mig att bidra med en skiva med hits av denna karaktär. Men som sagt, flera veckor har gått och jag har fortfarande inte hört något.

I väntan på någon slags respons har jag tagit tag i mitt andra träningsdilemma. Som ni kanske har lagt märke till är det inte ofta man ser mig i byxor. Jag äger i princip bara klänningar och kjolar. Kläder som inte är särskilt sportiga. Så därför känns det väldigt märkligt att jag vid ett tillfälle där jag av andra skäl inte känner att jag hör hemma även ska iklä mig plagg som jag inte alls gillar.

Tills det kommer fler träningsanpassade klänningar och kjolar så har jag istället antagit en lite mer ironisk hållning gällande klädsel och går in för 80-talets godbitar.

Iklädd svart body, neonrosa shorts och benvärmare så blir träningen lite roligare. Så i och med denna utstyrsel är jag villig att göra en kompromiss även gällande musiken. I väntan på att indiegympa ska komma även till Gävle så kan jag nöja mig med låtar som Whitney Houston – ”I Wanna Dance With Somebody”, Cyndi Lauper – ”Girls Just Wanna Have Fun” och Pointer Sisters ”I’m So Excited”.

Men kära gym, ni kan vänta någon vecka med att börja köra den här musiken. För nu ska jag ge mig iväg på husvagnssemester, där jag också funderar på att köra på en ironisk klädsel. Kanske är det nu det är dags för mig och min fästman att skaffa likadana träningsoveraller. Som vi sedan kan ha när vi går och tränar!

Marie Björk

Mer läsning

Annons