Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nit, kd, Gävle och straffar

/
  • LAGOM. Fredrik Reinfeldt reder ut sin roll, Göran Hägglund tror på högre makter och fler procent och U 21 gjorde en makalös vändning, förgäves.

Statsministern stiger fram och talar om det svenska ordförandeskapet och sin roll som ledare för EU. Reinfeldt är stelt återhållen, som alltid. Han läser upp en deklaration, eller deklamerar han?

Annons

2001 frustade Göran Perssons av entusiasm, förhoppningar och möjligheter, oändliga.

Bush kom flygande och tog mark på Landvetter, kördes till Mässan och skred fram tillsammans med Persson, som sekunderade den något vilsne gästen. Persson strålade av självförtroende och Europa applåderade. Katrineholm, sa Persson, är som Bryssel. Eller omvänt.

Sedan grävde svarta kolonner upp Avenyn, polisen sköt mot ungdomar och Göteborg förvandlades till ett slagfält.

Nu lovar Reinfeldt att ”fördjupa och säkerställa att våra förberedelser i enskilda sakfrågor genomförs med den noggrannhet och nit som präglar Sverige och svenskar”. En politisk tjänsteman förklarar att läget är under kontroll.

Den som önskar sig lidelse, passion, visioner finner nit och redlighet i rikets tjänst.

Kristdemokraterna har hittat en ny fråga för att profilera sitt lilla marginaliserade parti; Public service bör finansieras över skatten. Jag lägger förslaget till andra som skulle lyfta partiet över 6 procent, eller så: Vårdnadsbidraget, fastighetsskatten, bensinskatten, alkoholen, pensionärerna, familjerna, kärnfamiljerna och Ella Bohlin.

Inget hjälpte.

Bohlin förpassades till glömskan. Bensinskatten, som skulle halveras eller så, måste höjas för att få ner utsläppen, vårdnadsbidraget förvandlades till hemmafrubidrag, utnyttjat bara av de närmaste. Fastighetsskatten blev en avgift som gav tiotusentals kronor rakt ner i fickan för landets allra förmögnaste.

Nu, hör jag från Västerås, vill Göran Hägglund fördubbla hemmafrubidraget. ”Det blir succé i nästa valrörelse”, försäkrar han. Men inget hjälper. Hägglund lever i sin egen värld, fylld av uppblåsta fantasier och förtvivlade drömmar. Han talar om ”en väldig potential” för sitt parti. Ingen förstår något.

Från Svenskt näringslivs jovialiske lokale företrädare anländer ett mejl; en sammanfattning av ett möte med alliansen och några av stadens företagare. Högern inledde: ”Gävle är en välskött kommun”.

Den liberale önskade sig mer ”delaktighet”.

En kristen deltagare vägde upp ett beslut i fullmäktige: ”Häpnadsväckande”. Samstämmigt: ”Mer privatiseringar”!

Och högern igen: ”Vi behöver mer ordning och reda i kommunen”.

Jag önskar mig en opposition som ifrågasätter, säger nej, protesterar, kräver lägre skatt, alltid lägger fram alternativa förslag, tar plats, lyfter fram ideologier, kräver mer av allt (särskilt sommarjobb till arméerna av unga arbetslösa). Inte dessa mesar.

En gammal vän, kanske den äldste, stiger fram ur dödsskuggans dal; det är, något ironiskt, vid fiskhandeln på Rådhustorget. En ovanlig cancer har nästan tagit hans liv, nu är han satt på återhämtning. 20 kilo fattas, och en kondition som sträckte sig över fem–sex mil i motionsspåret, varje vecka. I vår ungdom var han en riktig kraftkarl; om det krävdes sopade han rent.

Vi talar, som alla äldre män (+50 och uppåt) om prostatan; hur har du det med den? Tack bra. Än så länge.

Vi enas om att mötas kring var sin lättöl. Är det då tillåtet att tala om cancer? Är det för gubbigt? Gnälligt? Det gäller ju livet!

Jag har undkommit, än så länge. Det kan vara tillfälligheter, eller efter förtjänst. Exemplariskt liv borde ge mig några decennier extra, men man vet aldrig. Jag lever därför efter detta: livet leker.

I väntan på det oundvikliga tänker jag resa runt, så långt jag kan.

* Är det för sent att begära ut det Säpo samlat ihop? (I fall att).

* Bilprovningen har flyttat från norr till söder, det visste jag inte.

* Det hjälpte inte att köpa varenda lott för att vinna högsta vinsten. Mest nitlotter där också.

* Snart flyter Louise Erixons ryggsäck i land, kanske i Almedalen.

Mer läsning

Annons