Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bäst och sämst 2008

Vad har varit bäst och sämst i år, så tycker våra nöjesskribenter.

Annons


...”Kärlek är ett brev skickat tusen gånger” med Håkan Hellström. Hjärtkrossad-ballad som han troligen har sjungit in naken.
”Silence is wild” med Frida Hyvönen. Omöjligt att värja sig för Frida-kraften.
”Jukebox” med Catpower. Jag skulle kunna sälla mig till Glasvegas-hysterin. Men mitt New York-soundtrack blev ändå årets soundtrack.
Patti Smith på Stockholm Jazzfestival. Jag tänker på hennes stenhårda uppenbarelse varje gång jag ser stjärnhimlen.
”Happy-go-lucky” var årets mest irriterande och samtidigt bästa film. Jag kan inte hålla mig från att nämna ”De ofrivilliga” och ”Juno” också.
”Tell me you love me”. Sexscenerna var skojiga. Men det var relationerna som gjorde serien så fantastiskt spännande.
Hanna Hellqvists krönikor i DN. Så naket ärliga (japp, jag verkar gilla naket).
”30 Rock”. Tina Fey och Alec Baldwin är fenomenala.
Svenska folket föll pladask för Björn Gustafsson.
”Pojkvänsjeans”. Vad är det för ett jävla ord? Skönt för alla trendmedvetna heteroflickor med partner att veta att det är trendigt att ha kille i år.
I hård blodsugarkonkurrens segrar Markus Krunegårds klubbvampyr i ”Jag är en vampyr” på hans fantastiska skiva ”Markusevangeliet”, tätt följd av sorgsna lilla Eli i ”Låt den rätte komma in”, detta vampyrernas år.


”Stronger Than Jesus”. Med A Camp kör Nina Persson ifrån övriga Sverige och tappar bort oss i backspegeln på nolltid.
Baskery ”Fall Among Thieves”. Systrarna Bondessons punkiga, akustiska rotrock glödde av elektricitet som få elektriska rockband når upp till i Svedala.
Bon Iver, ”For Emma, Forever Ago”. Isolerad i en timmerstuga i norra Wisconsin spelade Bon Iver in ett hudlöst, nervigt mästerverk som tog tillbaks lo-fin dit den hör hemma.
Daniel Johnston with friends på Berns. Med ett kompband bestående av folk från Teenage Fanclub, Sparklehorse, Yo La Tengo m fl förvandlades den psykiskt sjuke Johnston till en rörande publikfrälsare.
"Duma Key" av Stephen King. Med det ständiga Maine utbytt mot Florida (!) gjorde King den här tegelstensboken till en ”pageturner” och skrev sin bästa rysarroman sedan Jurtjyrkogården.
"The Changeling". Angelina Jolies rolltolkning av en ensamstående mors kamp mot korrupta myndigheter borde ge henne en Oscar i det här Clint Eastwoodregisserade dramat.
Fotbolls-EM. Med mina grekiska och österrikiska fotbollströjor, ett oräkneligt antal Norrlands Guld och ölburksbowling med fotboll utanför replokalen blev EM årets längsta fest på och utanför tv.
Gävle Kulturpocket A-Ö. Full av sakfel, noll källkritik, en hel del luckor och en av Sveriges kändare skådespelare decimerad till Reine Brynolf.
Som övriga år; Maria Taylor, men hon har hård konkurrens med den sensationella hamburgermenyn på Bella Italia.
Sommarhalvåret. Efter ha sprungit runt på den bästa festivalsommaren någonsin för egen del avslutades sommaren med en magisk nattvandring över bergen på Karpathos.


"Overall" Hello Saferide. En sådan låt som det känns som att man är på väg någonstans. De hackiga pianoackorden är briljant effektfulla i sin enkelhet.
"E18" Detektivbyrån. Gör mig vemodig och hoppfull på samma gång. Den får mig att tänka på någon vacker film med fantasifull scenografi och kostym som ännu inte gjorts.
Jag lyssnar mest på ny musik om den är svensk. Måste jag säga Glasvegas som alla andra bara för att täcka kategorin? Eller kan jag säga Frank Sinatras "Christmas album" bara för att det är den som går varmast hos mig i december?
Johnossi. Sedan deras första skiva har jag älskat, verkligen älskat, dem. Nu i Gävle. Fick jag äntligen se dem live och det är svårt att fatta att all den energin kommer från blott två personer.
"Sex and the city – the movie". Inte för att den hade den bästa handlingen eller de djupaste tankarna, men för att jag sett serien sen dag ett och har så många trevliga kvällar med vänner förknippade med denna serie.
"2 ½ män". Av någon anledning är jag helt fast i Charlie Sheen och tönten från "Pretty in Pink" och deras liv.
Jag läser aktuella böcker med ett års fördröjning. Så i år läste jag "Bitterfittan", fast den kom 2007. Den fick mig lite att bli en.
Klungan, komedigruppen från Umeå. Är experter på att göra det sorgliga roligt och låta skratten fastna i halsen samtidigt som ögonen tåras av humor.
"Rock band"! Spelet alltså. Trummorna är roligast och jag har fortfarande väldigt svårt för femte knappen på gitarren.
Att folk på allvar tror att Gävle kommun kommer att ha 100 miljoner över i budgeten bara för att Gävle inte gick vidare i kulturhuvudstadsåret.
att fylla 30 och att göra det i Paris med två personer som är väldigt viktiga för mig.


”Tro & tvivel” av och med Håkan Hellström. Härskaren av svensk pop gjorde år 2008 en ganska svag platta som lyckligtvis innehöll en mycket stark låt.
Doktor Kosmos ”Hallå?”. En riktig fullträff såväl musikaliskt som textmässigt.
The Raconteurs ”Consolers of the Lonely”. Jack White berättar fortfarande bra historier.
”The Dark Knight”. Som sagt var Heath Ledger mycket bra som Jokern.
”Idol 2008”. Kommentar överflödig.
”Naiv. Super.” av Erlend Loe. Norges egen Nick Hornby har skapat en riktig feel good-bok att fundera över. Visserligen inte utgiven i år.
”Den som inte tar bort luddet ska dö!” av David Bartra. Bartra har letat lappar i hyreshus och andra utrymmen. Otroligt kul!
Facebook-events. Underlättar mycket när det ska bjudas in folk eller om man är intresserad av arrangemang.
Björn Gustafsson och hans lustigheter.
Kent – Det kanske kommer en förändring. Denna balladliknande historia är nära att vara årets låt. Lyssna på den en tidig sommarmorgon eller i ett vintervarmt köpcentrum så får du se.


”Viva la vida” Coldplay. För många bidrag till höga endorfinkickar under mina spinningpass, och för känslan av att jag klarar allt.
”Långa nätter” Melissa Horn. En nykomling med röst som få och med texter som nästintill gör sprickor i tapeterna. Applåder!
”Viva la vida” Coldplay. Tar plats oavsett vart det spelas, och utmärker sig både under tunga dalarna och kraftfyllda stegringar. Varje låt levererar dunderkraft.
”Sol vind och vatten, till minne av Ted Gärestad” i Borgholms slottsruin. En magisk kväll mitt ute på det öländska alvaret där fångade änglar, satelliter och egna månar fick luften att stå still, och där hela publiken förstod att man rår ej för om tårar rinner.
”Mamma Mia”. En film som höjer konditionen då den faktiskt gör det omöjligt att sitta still. Få filmer har gjort mig så här glad.
”Barnmorskorna” (SVT). Programmet jag fällt flest rörda tårar till. Här har den dödsfixerade delen av tv för en gångs skull tagit paus och gett plats åt nåt riktigt fint.
”Så Dumt!” av Mia Törnblom för all självutlämning och styrka. Ett bevis på att det går att förändra livet även när det gått riktigt fel.
Svenska dialekter. Är man som jag på vift från landets södra del där R:en tillhör det mindre viktiga, får man vänja sig vid att bjuda Gävlebor på dagliga gapskratt.
Min systemkamera. En Nikon kan få dig att se hela världen med nya ögon och glömma allt annat.
Plusgrader i december. Mina skor och strumpor är ständigt blöta.
Kalmar FF:s guld i allsvenskan. Äntligen är Kalmars röda bröder där de förtjänar att vara!

...
”Jag är en vampyr” Markus Krunegård. Låten som satte tonen för hela 2008 med vampyrer och allt. Helt klart bästa popen på svenska i år.
”Silience is wild” Frida Hyvönen. Vackert och sällsamt så det förslår. Frida Hyvönen är inte som alla andra och hennes hus där uppe i Västerbotten skulle jag ge mitt vänstra lillfinger för.
”Fleet foxes” Fleet foxes. Det är inte bara grungen och Starbucks som kommer från Seattle. Det gör också dessa stämsångssjungande killar. Mörker med hopp!
Säkert på Yran, Östersund. Annika Norlin tog avsked (för den här gången) med sitt svenska Säkert med en mäktig spelning i sin hemstad Östersund.
”I´m not there”. Filmen om Bob Dylans olika jag har inte bara en massa bra skådisar (Cate Blanchett, Heath Ledger, Christian Bale...) som gör otroliga rollprestationer, den har en alldeles egen stämning och ett fruktansvärt bra soundtrack också.
”Tell me you love me” (SVT). Naket? Ja. Men både bokstavligt och bildligt om ni förstår vad jag menar. Ångestladdade relationer som känns väldigt verkliga.
”Hon älskade” Helena Henschen. Återigen en ruggig släkthistoria. Men också ett fint porträtt av en farmor som visste vad hon ville och inte lät sig skrämmas av konventioner.
”30 Rock” (TV 4). Tina Fey är inte bara rolig när hon imiterar Sarah Palin i Saturday night live, hon är rolig som neurotisk producent också.
Mc-boots (plagg). Funkar till allt, krogen, jobbet, fjällvandring...
Festivalcampingen på Yran. Inte nog med att det var kallt, regnigt och folk var dryga, jag höll på att dö på kuppen när någon kastade en gigantisk järnstång på vårt tält. Fy Jämtland!
Alice, vad skulle vi skrivit/pratat/varit om du inte hängt kvar så länge i Idol 2008?


”Scars make life” av ångesthärolden Agrimonia från Göteborg har suddat ut ett antal oförtjänta leenden.
”Rotting paradise” av Örebros Coldworker blästrade sönder maj månad och allt som följt därefter.
Jänkargänget Agony Scenes ”Get damned”. Sällan har så sjukt osexiga män låtit så härligt.
Att uppleva Göteborgsbandet Uran på Kungen i Sandviken 10 maj var som att gå på musikaliskt zoo där man fick klappa djuren.
”Låt den rätte komma in” svepte in genom fönstret likt en hårig, italiensk älskare och existensberättigade svensk filmindustri efter två ihåliga årtionden.
Såväl ”Dexter” som ”Supernatural” har fortsatt öka i kvalitet i och med sina senaste säsonger.
Den kanadensiska sci-fi/skräckblaskan ”Rue Mourge” spöar allt och får mig att vänta vid brevlådan likt en mycket, mycket liten man som är förälskad i brevbäraren.
Faktumet att Dolph Lundgren skrivit manus till, samt ur egen ficka finansierat, en actionfilm i vilken han själv spelar en inoljad hårdrockstrummis som stuvar till nyllet på terrorister.
Glassen ”Chocolate therapy” av märket Ben & Jerrys rycktes bort från mig lika hastigt som den kom in i mitt liv. Jag nyper mig i knubbet och gråter en tår till avsked.
I samma sekund jag fick reda på att Regina Lund medverkar i en film kallad ”Gud, lukt och henne” började jag googla recept på brandbomber.
Alla vet vem Calle Schulman är, men nämner man Niclas Lundkvist höjs inte ett ögonbryn.

Årets...
...låt: ”Longing for lullabies” av Kleerup och Titiyo. Dyster och vacker.
..svenska album: ”Kleerup” av Kleerup. För att han har fångat in några av Sveriges finaste röster.
”Glasvegas” av Glasvegas. En sådan hype kan inte vara helt obefogad, och är det inte, men jag saknar ett fantastiskt album i år.
Bruno K Öijer på Konserthuset. Visst, han läser dikter, men han sjunger dem nästan.
”The Dark Knight”. Inte bara för Heath Ledger.
”True Blood”. För att det är som ”Dawsons Creek” med huggtänder.
”Människohamn” av John Ajvide Lindqvist. Vemodig skräck som sitter kvar likt kylan från en dimmig dag till havs.
Craig Brown i Daily Telegraph. Välformulerad och kvick som få och skandalsparkad för några veckor sedan.
Anna Maria Espinosa.
Tila Tequila. Snälla MTV, ni får hellre börja spela pojkband igen, bara ni tar bort henne från rutan.
Volym.

årets...
... låt: Veronica Maggio "17 år". Hennes senaste är ett stort steg upp från debuten och allra bäst är andrasingeln "17 år" som gick på repeat i somras.
Anna Ternheim "Leaving on a mayday". 2008 var året som Anna Ternheim inte bara levde upp till förväntningarna utan levererade ett fullfjädrat mästerverk där allt sitter precis där det ska.
Glasvegas "Glasvegas".Svårt val. Adele, Drive-by truckers och Fleet Foxes aspirerade alla på titeln men till syvende og sidst hamnade den hos bandet med de stora melodierna, den glödande intensiteten, de perfekta frisyrerna och det fåniga namnet.
Två mycket olika spelningar. Gamle Springsteen på gigantiska Ullevi är en självklar höjdpunkt. Men det är också unga Amy LaVere som gjorde en helt underbar spelning på lilla Pusterviksbaren i Göteborg.
Årets bästa film fungerar lika bra för både barn och vuxna: Wall-E.
BBC fortsatte att ge HBO en kamp om vem som producerar världens bästa tv-serier. "Ashes to ashes" var en alldeles lysande uppföljning på "Life on Mars" – inte minst på grund av den fantastiska musiken.
Kjell Hägglunds tv-krönikor på Weirdscience.se är lysande läsning. Kunnigt, välskrivet och alltid intressant.
Den politiska satiren firade stora triumfer i samband med USA-valet. Jag skrattade högt åt "The Daily Show with Jon Stewart" och "Real Time with Bill Maher".
Spotify. Får de bara in lite mer musik från oberoende skivbolag och billig möjlighet att lyssna i telefonen så är cd-skivan i verkligen så dödsdömd som det sägs.
Jag kan tycka att det är för lite politik i modern soul och r'n'b. Men inser att man borde var tacksam för det när jag hör körerna på John Legends gräsliga Obama-låt "If you're out there".
att mitt andra barn, Max, föddes i mars i år.


”In My Arms”. Kylie Minogues låt kom i början av året men blev aldrig överträffad.
”Last Year’s Songs – Greatest Hits”. Lisa Miskovskys samlingsplatta fick mig att inse hur många bra låtar hon faktiskt har gjort.
”Rockferry”. Egentligen inte alls min musikstil, men jag föll pladask för Duffys skiva.
Har jag inte varit på. Men de som var där hade säkert jättekul.
”In Bruges”. Fantastiskt rolig och välspelad kolsvart komedi som var överlägset bäst under ett magert filmår.
”Flight of the Conchords”. Nördserie som kombinerade humor och musik i en sällsynt lyckad symbios.
”My Year of Flops”. Nathan Rabins internetanalyser av filmer som har floppat är otroligt underhållande läsning för en filmnörd.
Zero Punctuation. Ben ”Yahtzee” Croshaw recenserar spel i animerade internetrecensioner.
Ben & Jerry. Glassen, alltså. Säkert inte nyttig, men ack så gott.
”Oskyldigt dömd”. Tv-serie som visade allt som är fel med svensk dramaproduktion i allmänhet och Persbrandt i synnerhet.
”Charlie, there’s a dick hole in the bar. I need you to come fill it”. Dee i ”It’s always sunny in Philadelphia”.

 

Mer läsning

Annons