Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Birdman” lyfter skyhögt

/
  • Filmstjärnan Riggan Thompson (Michael Keaton) får kämpa hårt för att bli erkänd i teatervärlden. Här mot skådespelaren Mike (Edward Norton).         Foto: Alison Rosa/Ap/TT

Annons

Vänta nu, en film som får mig att uppskatta teaterscenen mer? Va, en film som får mig att längta ut till det verkliga livet som pågår därute?

Och ändå är det precis det som gör ”Birdman” så perfekt.

Att jag inte utdelar allra högsta betyg beror enbart på en enda skönhetsfläck. Just perfektionen. Att det så uttalat är en film som både kritikerna och publiken måste älska. Och inte minst branschen, tack vare alla interna skämt.

Det känns som om man vill hålla i sig lite grann för att inte svepas med när ”Birdman” lyfter. För att inte bli totalt förförd av dess klassiska filmiska charm som påstår att livet är underbart.

”Birdman” är redan översköljd med priser. Än är det inte slut. Nästa torsdag avslöjas Oscarsnomineringarna.

Men platsen för handlingen är alltså teatervärlden, därtill teaterns hjärta – Broadway.

Hollywoodskådisen Michael Keaton, känd från rollen som superhjälten Batman, spelar hollywoodskådisen Riggan Thomson, känd från rollen som superhjälten Birdman. I färd med att sent i karriären förverkliga sina drömmar om att sätta upp en seriös pjäs.

Riggan vill bli respekterad men brottas med sin inre självupptagna röst och misslyckade relationer. Och även med en ny tid som han inte förstår, där publiciteten skapas på Twitter.

”Birdman” är en enda lång anspelning på förhållandet mellan verklighet och fiktion.

Den är till exempel filmad så att den ser ut att vara i ett enda stycke. Kameran följer aktörerna på scenen och bakom scenen, genom trånga teaterhuskorridorer, i loger och ut på gatan utan att egentligen släppa taget, trots att tid och perspektiv skiftar. Fiktionen visar sig förstås överlägsen på att gestalta verkligheten. Kulturen har superkrafter! Vilket för övrigt demonstreras även av Riggans plötsliga flygförmåga!

”Birdman” är nämligen en väldigt rolig film. Riggan Thomson kläs av i bara kallingarna innan dramat är över. Motspelaren Mike (Edward Norton) stjäl uppmärksamheten. Dottern Sam (Emma Stone) säger sanningar. Peruker åker av och på. Det skjutvapen som förekommer måste givetvis avfyras i slutscenen. Högst njutbar scen är en presskonferens där en teaterkritiker vill diskutera litterära influenser medan övriga frågar om plastikoperationer och chansen på en ”Birdman 4”.

Och om inte Riggan lyckas på Broadway (ta reda på det) så gör åtminstone Michael Keaton succé. Kanske kommer ni att tänka på vissa älskvärda Woody Allen-filmer i liknande New York-miljö. Skillnaden är att ”Birdman” har både dialog och muskler.

Mer läsning

Annons