Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

China noir

/

En kinesisk polisfilm i västerländsk noir-tradition! Ordförande Mao anade knappast att den långa marschen skulle leda dit.

Annons

Men socialrealism får man i alla fall mer än nog av. ”Black coal, thin ice” utspelar sig i en bister industriregion full av smutsiga kolfabriker. Folk har yllehalsdukar upp till ögonen. Vinterkylan tränger nästan genom bioduken.

”Black coal, thin ice” vann Guldbjörnen i Berlin förra året och visades på Stockholms filmfestival I höstas. Dessutom hade den nyligen så kallat supersimultansläpp med premiär samtidigt på bio, vod och tv. Ändå var jag inte riktigt beredd på att detta udda verk skulle dyka upp på Gävles Filmstaden – omvittnar mina kortfattade anteckningar från en förhandsvisning i november: Kallt, knarrar, tystlåtna, kolvagnar, kärlek, tivoli!

Men stämningen minns jag tydligt. Komplett dyster. ”Black coal, thin ice” är raka motsatsen till de gångna decenniernas vackert storslagna, historiska kinesiska epos som prisats på festivaler världen över. Man får en motbild till det kinesiska marknadsundret. Vi ser en vardag med förnimmelse av att människorna inte räknas, inte heller känner sig räknade. De rör sig vemodigt som överflödiga detaljer i en samhällskropp.

Så hittas också delar av människokroppar, på löpande bandet där kolen sorteras. Polismannen Zhang misslyckas med att lösa fallet. När ett nytt styckmord långt senare inträffar dras han åter in i utredningen, trots att han vid det laget är ett nerdekat nattvaktsvrak.

Filmen följer Zhang till sjaskiga nattklubbar, skumma gränder och grönbleka interiörer. Dysterheten till trots – filmens foto lyser. Också i ”Black coal, thin ice” syns det estetiskt läckra, i ilskna neonfärger, blank skridskois, rykande soppskålar. Med klassisk förebild finns också en mystisk kvinna som utövar dödlig lockelse på män. Hon spelas av hypnotiserande Lun Mei Gwei, är lika hård som skrikmagert skör och står bakom disken i en kemtvätt dit ledtrådarna tar Zhang.

Filmen bjuder på ett visst motstånd. Strukturen är krånglig, tempot långsamt, men en delikat thrillerspänning upprätthålls. ”Black coal, thin ice” är absolut värd att ses – av alla er som antagligen råkade missa tillfället när den visades i SVT2 en fredagskväll i bistra januari.

Mer läsning

Annons