Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Country­känslan lockar

/

För 29:e året i rad ordnas en countryfestival i Furuvik i helgen.

Annons

Efter torsdagens mer rockabillybetonade uppställning, med band som Tennessee Drifters, John Lindberg Trio och Refreshments, inleds fredagen med en rad svenska country- och bluegrass band på sommarscenen, den mindre scenen av de två som finns på området. Country Cream från Älvdalen står för en jamsession både fredag och lördag och en handfull vågade kliver upp på scenen. Britt-Marie och Hans Andersson från Skutskär är imponerade av musikerna i bandet.

– De kan spela med vilka som helst! utbrister Britt-Marie entusiastiskt.

De har besökt Countryfestivalen i Furuvik under många år, just för de duktiga musikerna och den härliga stämningens skull.

Eftermiddagen fortsätter med Moonshine från Uppsala, som spelar bluegrass med den äran. Banjon, mandolinen, ståbasen och den stålsträngade gitarren är på plats och den snabba musiken får publiken att röra lite på axlarna där de sitter, utöver tåvickandet. Sedan följer Grassride som också spelar bluegrass och sist ut på sommarscenen på lördagen är Broken Roads från Järfälla, som spelar mer klassisk country med rockabillyinfluenser.

Kjell Wärnevall, programchef som varit med sen 1993, är nöjd med helgens upplägg. När jag träffar honom ser han lugn och glad ut och medger att det var stressigt ett tag under veckan när musikerna hade anlänt Danmark, men instrumenten fastnat i Atlanta. Då var det till att börja låna ihop instrument för säkerhets skull. Men nu är allt på plats och han berättar om vikten av att förnya festivalen varje år. Namnet ”Scandinavian Country Music Fair” är nytt för i år, liksom att det har varit möjligt att rösta fram alla amerikanska artister, förutom Pam Tilles som är årets stjärna och därmed handplockad.

I Nashville har Billy Block (musiker som också är årets konferencier på nöjesscenen) en show med nya och etablerade artister och idén föddes att låta nya talanger tävla där en kväll varje månad, följt av röstning över nätet och där vinnarna nu uppträder här i Furuvik.

Kvällen inleds med Wendy Newcomer, som står för en del smäktande country men också några låtar med bluesinslag. Under tiden hon spelar är det några tappra linedansare som beträder det påkostade dansgolvet med tak bredvid nöjesscenen. Till mångas glädje är det i slutet på hennes konsert och framförallt under nästa spelning, när David St Normain kör sin mer rockiga stil, fullt ös på dansgolvet. Och vid halv elva tiden börjar några dansa kind mot kind framför scenen, till låtar med texter om ”who’s gonna care” och ”getting lucky tonight”, apropå nattliga kärleksäventyr. Och även om de dansande paren blir fler ju senare kvällen blir, så sitter större delen av publiken snällt kvar på sina platser, tåvickande i takt och med ett nöjt uttryck i ansiktet. Många cowboyhattar är det, en del boots och en och annan sporre.

Några är riktigt inbitna countryentusiaster, andra nybörjare. Vissa bor på campingen och andra åker över dagen, men alla svarar samma sak på frågan ”Varför country?”

– Känslan!

Barbro Jansson från Storvik, som varit på festivalen i Furuvik sedan 80-talet, menar att det är svårt att sätta ord på det:

– Den är avkopplande, själva countrykänslan. Den bara infinner sig.

Sen säljer hon in campingen som ligger mitt över vägen och menar att vill man känna den där äkta countrykänslan, då får man ställa upp sin husvagn där; alla bekanta man träffar, lugnet och sångerna vid lägereldarna. Det hon beskriver är en upplevelse jag känner igen från andra musik- och dansfestivaler, den där speciella känslan av att ”bara vara”. Och med det här sommarvädret är det precis just så. På campingen såväl som inne på festivalområdet. Trevligt var ordet.

Ellen Landberg

Mer läsning

Annons