Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det ryska monstersamhället

/
  • Bilmekanikern Kolja (Aleksej Serebrjakov) blir offer för maktmissbruket i dagens Ryssland..   Foto: Anna Matveeva

Annons

”Ni är alla insekter”. Föraktet sprutar ur den raglande borgmästaren Vadim.

Vadim vill ha marken vid havet där bilmekanikern Koljas familj bor. Det är Koljas hem, det ruckliga trähus han byggt. Med vy över ett dramatiskt hav. Nordligt ljus strömmar in genom fattig mans panoramafönster, på gröna krukväxter och trivsel.

Nu står Kolja i vägen för borgmästarens privata exproprieringsplaner. En liten människa mot makten.

Kolja är hetlevrad, en kämpe. Från Moskva anländer hans gamla soldatkamrat Dimi, numera jurist. Dimi har grävt fram komprometterande uppgifter om den korrumperade borgmästaren.

Men det är som om Kolja redan från början har vikt sig. Mot odjuret är det meningslöst att strida. Även när man har lagen på sin sida.

”Leviatan” är ett ryskt drama med gammaltestamentlig tyngd. Bibelns Job vittnar om sina prövningar och om det monstruösa havsodjuret, sjöormen, Leviatan.

I regissören Andrey Zvjagintsevs moderna version hänger molnen lågt över en karg trakt vid Barents hav. Kvinnorna står stumma vid löpande bandet i fiskfabriken. Vodkan dricks som vatten. Att polisen måste mutas lär man sig i förstaklass.

Men det finns en bräcklig, vardaglig trygghet. Och trots allt en tilltro till lagens ord. Allt rasar när domstolen ger Vadim rätt.

”Leviatan” har vunnit en rad festivalpriser och var även Oscarsnominerad som bästa icke-engelskspråkiga film. Bland Zvjagintsevs tidigare Tarkovskij-tysta verk finns ”Återkomsten”, ”Förvisningen” och ”Elena”.

Den nya filmen kan faktiskt betecknas som relativt lättillgänglig med sin grovhugget tydliga berättelse, med drag av grym isländsk saga.

Monstret är ett genomruttet samhällssystem som vältrar sig och fiser, under kyrkans välsignelse. Och här i de nordligaste utposterna finns Moskva bara som en fjärran dröm. Pussy Riots protester skymtar i en tv-ruta som ingen ser i vodkadimmorna.

Andrey Zvjagintsev levererar sin kritik öppet. I en scen skjuter festdeltagare prick på porträtt av gamla Sovjet-ledare; det sägs att de nya ledarna blir måltavlor nästa gång.

Men framförallt blir man tagen av hur subtilt ”Leviatan” gestaltar den vanliga medborgarens maktlöshet. Som när Kolja inte ens kan lämna in en polisanmälan mot en överhetsperson för att alla ansvariga råkar vara sjuka eller på semester.

Det grymma landet återspeglas även i monumentala naturbilder. Insekter som Kolja krossas och havet skummar mot klipporna.

Mer läsning

Annons