Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dina åsikter just nu

/

Det är svårt att hänga med i alla populärkulturella svängar. Kristian Ekenberg guidar dig här genom djungeln och hjälper dig som inte har hittat dina egna åsikter.

Annons

En av Grammisgalans stora vinnare var Andreas Kleerup, som efteråt utmålades som svensk musikindustris bad boy i media, typecastad i Persbrandt-rollen.

Kleerup är bad boy i version 2.0. Glöm Pete Doherty och Liam Gallagher. 2009 ser en musikvärsting ut som en nörd som hängt lite för mycket med sin synth.

Bara i Sverige kan någon med Kleerups utseende bli tagen för bad boy, men media får väl ta vad som erbjuds i den vägen när resten framstår som händerna-på-täcket-konfirmander på musikskolans avslutningsfest.

I Kevin Smiths nya film ”Zack and Miri makes a porno”, spelar de två vännerna Zack och Miri in en porrfilm för att tjäna pengar. Filmen har väckt rabalder i USA. Är det ett tecken på att amatörporr nu har blivit mainstream?

Bara puritanska amerikaner kan tycka att det finns någonting kontroversiellt i detta. Om Harry och Sally hade träffats 2009 hade de lagt ut en grynig porrfilm på nätet.

Kevin Smiths förfall är sorgligt att se. Räcker det inte med att Judd Apatow kletar ner sina filmer med kroppsvätskor?

Jonas Gardell retar som vanligt upp halva svenska folket, som bråkstake i ”Stjärnorna på slottet”. Andra halvan älskar honom. Hade det ens blivit något program utan honom?

Utan Gardell hade det bara varit som att se en dag på ålderdomshemmet, om än ett ålderdomshem som bytt blöjor och liggsår mot champagne och kaviar. Staffan Scheja är så tyst att man ständigt undrar om han är vid liv.

Han anklagade Christina Schollin för att ha hängt ut sina barn i media, och att han själv håller sina borta från kamerorna. Hans egotrippade beteende på slottet ger troligtvis förklaringen – han står inte ut med att de skulle stjäla kamerablixtar från honom.

Grammis förra veckan, Guldbagge denna, Idrottsgalor och Oscarsgalor på gång. Den som går igång på röda mattor och tråkiga tacktal får så här års sitt lystmäte.

2008 var ett genomgående starkt år för svensk musik, och i filmväg hade vi åtminstone internationellt hyllade ”Låt den rätte komma in” att stoltsera med, som om det är något år då vi kan ha galor som inte är pinsamma är det i år.

Bli inte förvånad om det snart kommer en sista, avslutande gala som korar årets bästa gala också. Till allas vårt kollektiva snarkande, förstås.

I tider av ekonomisk kris tenderar populärkulturen att bli mer seriös. Blir 2009 året då Paris Hilton slängs på soptippen och grungen får komma ner från vinden igen?

Den förhoppningen gör det nästan värt att ens aktier har slaktats. Om det är enda sättet att bli av med Stureplanskulturen får det vara så. Jag längtar efter att få läsa om hur Blondinbella försöker glamourisera sin blodpudding.

Skulle inte tro det. 2009 är trots allt året då det är meningen att vi ska underhålla oss med att se Linda Rosing leta efter en man i tv. Och om hon ska ha någon som helst framgång med det, kommer det inte att vara iklädd Kurt Cobains gamla skogshuggarskjortor.

Mer läsning

Annons