Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Död regissör går igen i Gävle

Annons

Filmregissören Sydney Pollack är död.

Han tar en bit av 1970-talet med sig när han går.

Pollack är typiskt 70-tal. Han kom liksom aldrig ut ur polisongerna. Han fortsatte göra de där lite lagom samhällskritiska filmerna. Som egentligen var mest romantiska. Eller mest spännande. Tur det!

Men vem sjutton var Sydney Pollack?

Och det är sant. Sydney Pollack var stor. Erkänd. Oscarsvinnare. Ändå förvånansvärt anonym.

Han stack aldrig ut som någon särskilt personlig regissör.

Han filmade alltid med så stora stjärnor att de i vilket fall överglänste honom.

Om jag säger Robert Redfords kompis? Möjligen ser ni Sydney Pollack framför er.

Han ler vänligt på nästan alla bilder, verkar genomtrevlig. Uppsnofsad i smoking och fluga på premiärer, annars avslappnad tröja och skinnjacka.

Ett foto från inspelningen av ”The way we were” 1971 visar Sydney med svart hårkrull, tonade solglasögon, uppknäppt fritidsskjorta och halssmycke i lång kedja.

Jag minns tydligt hur jag gick längs en trottoar och grät floder efter att ha sett just ”The way we were” med Barbra Streisand och Robert Redford. Det var första gången som jag fattade att film kunde skaka om ens liv lika mycket som kärleksromaner.

Men att Sydney Pollack regisserade, det hade jag helt glömt bort.

Och så där är det med hans filmer.

Komedin ”Tootsie” blev en supersuccé i början av 80-talet. Regi Sydney Pollack. Just ja.

Dramat ”Mitt Afrika” 1985 gav honom en Oscar. Just ja.

Mest minns jag Sydney Pollack i kretsen av kända skådespelare som man också förknippar med 70-talet. Jane Fonda, Paul Newman, Dustin Hoffman, Sally Field, Al Pacino, Meryl Streep.

Jag inser samtidigt att det var Pollack som gjorde de där filmerna som man absolut måste se om man påstod att man var filmintresserad:

”När man skjuter hästar så”, ”Jeremiah Johnson – indiandödaren”, ”Tre dagar för Condor”.

För att göra det begripligt: i dag hade samtliga visats på 7:an.

Men antagligen blev Sydney Pollack så småningom en mycket mäktig man i branschen. Som producent stod han bland annat bakom ”Sliding doors” med Gwyneth Paltrow, eposet ”Cold mountain” och ”The talented mr Ripley”. Publika framgångar. Men inget skit.

Sydney Pollack strulade aldrig med tonårsgenren. När man tänker efter är det nog hans allra tydligaste kännetecken.

På senare tid producerade Sydney Pollack ”Michael Clayton” och ”Breaking and entering” (med Jude Law). En samhällsengagerad konspirationsthriller – respektive ett samhällsengagerat superromantiskt drama. Det känns som en alldeles utmärkt sammanfattning av hans karriär.

Sydney var förresten skådespelare också. Inga märkvärdiga roller, men alltid lika nonchalant säker. Som i ”Eyes wide shut” (mot Tom Cruise).

På fredag syns han här i Gävle. I ” Brudens bäste man”. Sydney Pollacks sista roll blev en biroll i en alldeles vanlig Hollywoodkomedi.

Men det är okej att minnas honom så också. Som en ovanligt begåvad typ mitt i smeten.

bäst just nu:

Sweeney Todd (dvd)

Sista romanen om kommissarie Rebus

sämst just nu:

Biodöden i Hofors

Mer läsning

Annons