Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En kväll med Claes Malmberg

/

Det är ungefär lika simpelt som det är svårt, att sammanfatta Malmbergs show. Men i grunden handlar det om standup och musik som möter improvisationsteater.

Annons

Allt spretar hela tiden som tusan. Och det går undan. Religion, utseendefixering och maktfenomenet vit-medelålders-man hinner avhandlas innan du hinner blinka.

Men visst är det roligt, Malmberg är en duktig underhållare med en medfödd tajming. Hans självsäkerhet i branschen gör också att han inte behöver definiera sig eller showen närmare, för att det ska fungera.

Malmberg deklarerar med glimten i ögat, att han har en sjukdom som gör att han andas när han pratar, så om han slutar prata så dör han. Och det går nog inte mer än ett par sekunder som mest av tystnad under hela showen. Men det är gott så eftersom Malmberg är som roligast när han bara sprutar ur sig orden. Särskilt ikväll eftersom han fullkomligt lyser av energi och scenglädje.

I förhandsintervjun som jag gjorde med Malmberg sa han inte tänkte ägna showen åt att säga något seriöst till folk om hur de ska leva sina liv. Han sa också att han ville fånga den där känslan i flykten med målet att publiken skulle vara gladare när de gick från föreställningen än när de kom. Det råder inga tvivel om att Malmberg lyckas med de målen ikväll. Men samtidigt skulle showen kunna vara bättre.

Det blir heller inte mer än fungerande, aldrig riktigt så gripande som det skulle kunna ha varit.

Kanske blir det ett par sångnummer för mycket, kanske spretar ämnena och tappar riktningen för ofta. En lite stramare och mer genomarbetad produktion skulle kunna göra underverk för showen som i grunden är bra – och fylld av värme, improvisation och total närvaro.

Mer läsning

Annons