Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En resa från skräck till glädje och förväntan

/
  • Sara Kreft led av scenskräck som fick henne att tystna helt under flera år. Tv-äventyret med Tommy Körberg i True Talent gjorde att det blev bättre och bättre. Sista gången hon var med gick hon bara upp där och hade kul. Det var åttonde avsnittet och det var precis vad hon behövde för att bli helt rehabiliterad.

Sara Kreft är talangen som tystnade, men började sjunga igen efter att ha dött i en direktsändning. Vi följer med henne till en fullsatt konsert med Tommy Körberg i Uppsala konserthus.

Annons

– Nu ska du få åka sprutti bang-bang till Uppsala, säger Sara och slänger upp dörren till sin röda lilla folkvagn.

– Jag är inte ett dugg nervös för spelningen, men jag är nervös för hur vi ska komma dit, hur är det nu man åker för att komma till Uppsala, kommer man ut här?, frågar hon och åker mot Borgarskolan.

När hon säger för tredje gången: ”Men Stefan, du får absolut köra bilen om du vill, det är ingen prestige för mig att släppa ratten eller” förstår jag att det inte finns ett spår av artighet i erbjudandet, hon vill helt enkelt helst inte köra. Vi svänger av vid Gustavsbro och byter platser med varandra.

Jag och Sara gick i samma klass på gymnasiet, jazzlinjen på Vasa. Redan då led hon av den scenskräck som senare skulle få henne att tystna helt under flera år. Hon säger själv att hon terroriserade folk med sin oro under flera veckor innan en spelning, och sedan i flera veckor efteråt: ”Fy fan, vad jag var värdelös”. När det var som värst spydde hon innan hon kunde gå upp på scenen.

Jag fattade inte då hur jobbigt det var för henne. Det är inte så lätt att förstå att någon som är så totalt i sitt rätta element när hon sjunger samtidigt kan hata att framträda.

– Jag har alltid fått folk att böla, säger hon.

– Men jag vet inte riktigt varför. När jag var liten var det lite läskigt. Man undrade liksom om det var något som var fel när vuxna människor började gråta. Men tydligen finns det någonting i min sång som berör människor starkt.

För åtta år sen blev det ändå för mycket. Sara tvingades ta itu med en hel del jobbiga grejer i sitt liv, och musiken hade blivit förknippad med något starkt negativt. Så hon tystnade.

Vi har nu kommit fram till stora scenen i Uppsala konserthus, ett av landets största, med plats för drygt tusen pers. Nästan tusen har också köpt biljett till kvällens konsert med Tommy Körberg. Någon gång efter paus ska Sara upp på scenen och sjunga en långsam blues, ”A taste of honey”. Det var när hon sjöng den låten i tv-talangjakten ”True Talent” som hon åkte ut ur tävlingen, så hon ser den här kvällen lite som en revansch.

Det var också i det tv-programmet hon lärde känna Tommy Körberg, som var hennes mentor. När Tommys entourage nu kommer in i lokalen ingår också Stella Thors Berefelt, slagverkare i programmet, och Emilie Irewald, Saras bästis och medtävlande. Det blir värsta kramkalaset där på scenen. Tommy själv verkar sliten och utarbetad, försöker snabbt hitta till sin loge.

För två år sen träffade hon Fredrik. Eller, de hade träffats tidigare också, faktum är att även han gick på vårt gymnasium, men för två år sen blev de kära, och Fredrik undrade: ”Varför sjunger du inte mer?”

Det blev början till en försiktig väg tillbaka. När de såg de första annonserna om att ”True talent” sökte talanger började Fredrik försöka övertyga henne om att hon borde söka. Och Sara försökte stå emot och förklara att ”Nej, det går inte, jag gör inte sånt”. Ändå började hon tippa över åt Fredriks håll. Vad hade hon egentligen att förlora. Till slut sade hon: ”Fan, jag gör det!”

– När jag skulle gå ut på scenen i första programmet var jag helt övertygad om att jag skulle dö. Fan vad pinsamt – att behöva dö i direktsändning, tänkte jag.

Sen vet hon inte vad som hände. Kanske dog hon, spekulerar hon. Hennes medvetande bara försvann, men hennes kropp tog över, ställde in sig på autopilot och gjorde precis vad den skulle. Klippet ligger kvar på youtube. Det är böl-tv i nivå med Paul Potts och ja, det är jättefint.

Tv-äventyret gjorde till slut att hon blev av med sin scenskräck. Det blev bättre hela tiden. Hon fick en intensivkurs i rutin. Sista gången hon var med gick hon bara upp där och hade kul. Det var åttonde avsnittet och det var precis vad hon behövde för att bli helt rehabiliterad. Men det var också på sätt och vis då som det svåra började. För när man har åkt ut ur ”True Talent”, vad gör man då?

Tv-programmet är ju en plattform, men alla som sett vad Kevin Borg håller på med nu för tiden vet att den plattformen krymper snabbt. Det Sara ändå har är Tommy Körberg, som verkligen verkar vara genuint imponerad av Sara. Han säger att han vill höra hennes material, och sedan verkar det som om han ska se vilka trådar som möjligen finns för honom att dra i.

Så Sara har ställt i ordning en studio på övervåningen av sitt hus, och ska spela in sin egen musik i mellandagarna. Händer det inget positivt inom ett år har hon och Emilie sagt att de ska göra någonting tillsammans. Men det märks ändå att det är en annan verklighet för dem nu än när de var instängda i tv-programmet tillsammans.

– Det är inte så långt mellan Gävle och Stockholm, vi måste hitta en tid då jag kan komma och hälsa på, säger hon.

Och så spelar hon upp en demo från sin smartphone när de står i logen och gör sig i ordning sig för att gå upp på scenen. En egen låt, lite country-aktig. Det låter väldigt bra.

Lite senare sitter vi och tittar på Tommy Körbergs show tillsammans. Han presenterar Sara och hon går upp på scenen. Hon känner visserligen ett starkt sug i magen precis när hon kommer upp, men allt det där som var ångest och skräck förut är nu ersatt med känslor av glädje och positiv förväntan.

När hon sjungit sin låt färdigt går hon ner till oss i publiken igen. Men egentligen vill hon bara fortsätta sjunga.

Överst: Se Sara Krefts första framträdande i True Talent!

Mer läsning

Annons