Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En storasysters bekännelse

Annons

Jag skulle vilja påstå att jag är en ganska öppensinnad person. Jag ger alltid artister och deras musik en chans, men det finns undantag. Svidande och irriterande rappakalja som får mig att fundera över vart världen egentligen är på väg. Tack och lov stöter man inte på sådana toner alltför ofta men då och då händer det.

Det var en helt vanlig deadlinenatt. Jag låg i min säng och stirrade tomt på skärmen, bytte från den ena skivan till den andra och hoppades på att någon textrad mirakulöst skulle välsigna mig och säga åt mig vad jag skulle skriva. Varken Kent, JJ eller käre gamle Lennon gav mig den räddande hand eller den sinnesfrid jag sökte där jag låg i mörkret och kisade mot den bländande skärmen. Det dröjde inte länge innan magen började kurra och jag motvilligt drog av täcket för att släpa mig mot köket och göra den obligatoriska nattmackan, och det var just där, i det ögonblick jag öppnade dörren och klev ut ur mitt rum som de där mirakulösa tonerna och textraderna jag längtat efter träffade mig. Men det var dessvärre ingen mindre än den osmaklige Sean Banan som med sina håriga skinkor och stela röst sjöng skaka rumpaaa jag hörde. Min käre lillebror på hela tolv höstar hade bestämt sig för att stanna uppe och lyssna på musik.

Under de 18 år jag levt i samma hus som gossen har jag stått ut med allt ifrån tung hiphop till att han skriker i med diverse metallåtar. Jag har tagit på mig rollen som den förstående storasystern, som tålmodigt stått vid sidan av, låtit honom ta sig igenom sin musikaliska resa utan att klaga och stundvis kommit med goda råd. Men där nådde mitt tålamod sin klimax.

Efter min mindre trevliga uppenbarelse var jag tvungen att sätta mig ner och undersöka saken. Vem var denne man egentligen? Visst jag har sett honom ett par gånger, vifta på sin rumpa och sjunga några skandalösa toner. Där stod jag, i min ovisshet och framstod för min lillebror lika gammal och okunnig som en dinosaurie. Han visade mig några klipp och min fasa växer allt större.

Sean är alltså hela 27 år gammal, har ett riktigt skivkontrakt och varit etta på svenska Spotify-topplistan. I dag aktuell med långfilmen ”Sean Banan inuti Seanafrika” som visas på biografer runt om i landet. Han är också med i årets melodifestival där han gått vidare till andra chansen. Hur är det möjligt? Det är och förblir ett mysterium för mig vilket kanske är lika bra då mitt musikaliska hjärta redan brustit. Den stora frågan här är hur tusan jag ska rädda min lillebror från framtida, mentala problem. Han kan redan texterna utantill och det är riktigt, riktigt illa.

Jag är myndig och därmed tillräckligt gammal för att få säga ”jo, det var bättre förr”.

Niusha Khanmohammedi

Mer läsning

Annons