Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Energiknippe som levererar

/

Det är sommarkväll och scenen står numera på Slottstorget på söder i Gävle. Kvällens konferencierer är i full gång. Babsan i strass och påfågelsboa. Och peruk förstås. Fredrik kränger på sig ett par rosa dansbandsbyxor och turkos kavaj.

Annons

Det hela är en allsångslek. Fredrik ska dra upp en lapp ur Babsans hatt, och på den lappen står det i vilken musikgenre "Sommaren är kort" ska spelas. Nu råkade det alltså bli dansband. Fredrik drar en ny lapp: Reggae. Vilket innebär att han får dra på sig en rastamössa med påsydda dreadlocks och sjunga "Sommaren är kort" i baktakt. När de väl kommer till slutet skrålar de "så ta för dig, solen skiner idag", uppenbart obekymrade om att det är småkallt, mulet och blåsigt på Slottstorget i Gävle.

Runt omkring mig står tonåringarna som knäpper kort på varandra med sina mobiltelefoner. De medelålders paren står och hukar. De äldre än medelålders paren står och hukar ännu lite mer. Jobb-tjejgängen som är lite tokiga och sjunger med i sista raden av "Sommaren är kort", tittar på varandra och skrattar, lika obekymrade dom. Barnfamiljerna är än så länge lite längre bak, längre upp på höjden, där det finns mer gräs.

"Gud va kul!", säger Fredrik Swahn.

"Visst hade jag kastat ihop det lite tokigt?", säger Babsan.

Programmet fortsätter med att Fredrik Swahn sjunger Alexander Rybaks schlagerlåt ("som är så härlig") med pudelrocksång. Sen försöker de båda, och lyckas faktiskt ganska bra, att få gävleborna att göra allsång av Malena Ernmans "La Voix".

Babsan tipsar herrarna om att man får stå med benen i kors och klämma åt runt kulorna för att nå de där höga tonerna. Fredrik Swahn gör Travoltamoves på scenen. Det är mycket: "Ta i nu då Gävle!" och "Upp med händerna Gävle!" och "Härligt att få se så många sommartrevliga Gävlebor!" över den här tillställningen.

Sedan är det reklam för sponsorerna (antagligen är det deras representanter som sitter uppe på VIP-hyllan högt uppe på bibliotekets tak), sedan går Fredrik och Babsan av. Bara för att komma tillbaka lite senare. Och bygga upp publikpeppet lite mer inför Nannes entré.

Och jo, nog tjockar det ihop sig lite innan Nanne Grönvall kommer upp på scenen. De är väl barnfamiljerna där bak som har dragit sig framåt nu kanske. Och jo, visst blir hennes entré också bejublad, då hon studsar in en orange, kortkort, djungelmönstrad plastklänning och kickar igång med "Lyckos dig". Hon ser lite ut som Britney, alltså den första, cheerleader-Britney, och himlar lolita-aktigt med ögonen när hon sjunger "se till och gör nåt med mig nu".

Snart blir vi varse att Nanne inte är den sortens entertainer som tar in publiken, som tvåvägskommunicerar och övertygar den efter hand. Nej, hon är mer som en barnprogramledare som aldrig får slut på energi. Varje mellansnack är som ett hundrameterslopp, snabbt och explosivt, vilket gör att hela konserten får karaktären av ett medley. Det är "Jag måste kyssa dig", "Pissenisse" och "Det vackraste" i snabb följd. Det är "Woh oh, Alexandra du har ingen chans" och det är till och med den gamla kelt-kitsch-hitten "Highland" (One More Time hette de som gjorde den först, ni känner igen den om ni hör den) och Nanne är aldrig ens i närheten av att släppa taget om publiken.

Det är ibland en recensents öde att behöva gå innan konserten tagit slut. Helt enkelt för att sådana här texter ska hinna skrivas innan tidningarnas pressläggning. När jag går står Nanne fortfarande på scenen. Och barnen sitter uppflugna på sina föräldrars axlar.

 

Mer läsning

Annons