Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

FILM: Tjatig predikan av Pollak i "Så ock på jorden"

/
  • Frida Hallgren och Lennart Jähkel med uppdrag att sprida glädje i

Annons

Kay Pollak, han är verkligen en sak för sig i svensk film. En bombastisk känslopredikant av guds nåde. Han levererar dunder och brak, teatral dramatik och honungssötaste såparomantik.

Folk skäller på varandra som tokiga, stora vredesmod bryter ut. Det är högljutt utav h-e i ”Så ock på jorden”. Men lika passionerat åt andra hållet – en kyss är så het att den hamnar på lokaltidningens förstasida.

Mig stör det, alla operamässigt överspända uttryck, även om greppet är medvetet. Det handlar ju om ett framförande av Händels mest extatiska, pampiga körverk. När bygdens inte helt klockrena kyrkokör ska repetera, då sätts motsvarande starka känslor i svall.

Men till ordningen. Först kom Kay Pollaks ”Så som i himmelen”, som blev himlastormande publiksuccé. Nu kommer Kay Pollaks ”Så ock på jorden”. Elva år senare. Uppföljaren. Eller snarare: en variation. På temat om glädjen i mänsklig gemenskap. I den nya filmen fortsätter den stora folkrörelsen körsång att vara ett jublande uttryck för detta.

Platsen är samma by i den storslaget ödsliga norrbottniska naturen. Butikskassörskan Lena (Frida Hallgren igen) väntar barn med berömd dirigent. Han som plötsligt dog i förra filmen. Förlossningen inleder det hela. Ett barn är fött – i ett gammalt utkylt skolhus som inte är mycket flottare än ett stall.

Bibliska referenser används frikostigt, även Jesus stiger ner från korset och månglare körs ur templet. Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg. Lena kämpar på som ensamstående mamma. Hon åtar sig uppdraget att leda kyrkokörens jubileumskonsert, vilket får domkapitlet att gå i taket. En amatör, jösses. Som anlitar fiolspelande ungar och sätter upp oljefat som pukor. Kampen står mellan glädjespridaren Lena och en fördömande religion.

”Musik ska byggas utav glädje, av glädje bygger man musik”. Det är rader ur en gammal svensktoppslåt med Lill Lindfors. Spelas för jämnan hemma hos Kay Pollak? I filmen får en sammetsögd byggjobbare (Jakob Oftebro) lämpligen smyga i bakgrunden. Han restaurerar kyrkan men kan också tänka sig att bygga ett förhållande med Lena.

Den numera svårt alkoholiserade prästen Stig har en egen strid att utkämpa. Den grovkorniga handlaren Arne har ett hjärta av guld. Den snipiga kyrkosekreteraren Siv släpper loss. Ibland tror man att man är i ”Pistvakt”. Klichéerna skulle kunna fylla en köpcentrumparkering.

Budskapet om positivt tänkande kontrasteras mot jantelag och inskränkthet i kyrkans symboliska gestalt. ”Så ock på jorden” slänger ut kyrkbänkarna och ställer till med dans. Genomförandet är åtminstone konsekvent. Men det blir tjatigt innan det är över.

Kay Pollack sägs vara en omtyckt föreläsare i ämnet självhjälp. Om han kunde nöja sig med powerpointpresentationer av sin frälsningslära skulle det vara en hjälp.

Mer läsning

Annons