Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Allt ljus på Zandra

/
  • Tung debut. Zandra Andersson gör en enastående insats i en dramakomedi om allas rätt till huvudrollen i sitt eget liv. Foto: Anders Freudendahl

Prinsessa



Regi: Teresa Fabik



Med: Zandra Andersson, Moa Silén, Anastasios Soulis med flera



Filmstaden, Gävle

Annons


Fet ung kvinna sökes. Hur kul är det att svara på den annonsen?

Zandra Andersson fick jobbet att spela 18-åriga mulliga Maja i storblommig klänning och klumpig kropp.

Det gör hon så suveränt att man ser en prinsessa.

Filmens Maja är också en skådespelarbegåvning. Men inte ens i skolpjäserna var det hon som blev guldlockig huvudperson, på sin höjd en stubbe.

Maja träffar filmaren Erika som är några år äldre och extraknäcker som bröllopsfotograf.

Deras respektive drömmar förenas i en dokumentär om Majas liv. Maja får alltså rollen som sig själv, medan Erika äntligen vågar visa sina ambitioner och hävda sig gentemot alla killarna från filmskolan som redan lyckats som regissörer.

Symboliken i berättelsen går inte att ta miste på. Alla människor är värda att få bli sedda just som de i verkligheten är.

Alla filmer också. ”Prinsessa” är alltså inget meddelande från pekpinnerådet utan en förtrollande komedi.

Regissören Teresa Fabik lyckades hitta rätt tonläge med ”Hip hip hora” och gör det igen med den här filmen om en överviktig tjej som publiken till och med får skratta åt (inte bara med) utan att respekten för Maja någonsin går förlorad.

Det handlar förresten inte ensidigt om tjejer. Även snygga Alex som Maja spanar på, spelar i hemlighet en roll inför kompisarna.

Till saken hör dessutom att skolans teatergrupp repeterar Shakespeares Trettondagsafton – som leker med förklädnader och dubbla identiteter.

Allt utspelas under Majas sista termin i gymnasiet i Alingsås. Nya vänner. Nya upptäckter. Nya världar. Att en 18-åring blir lycklig av att få åka till Stockholm och gå på Gröna Lund kan ju verka fånigt. Tills man inser att det är Prinsessan Maja som åker karusell för första gången. Den feta och fula Maja har gjort det förr.

Hon har hela sitt liv accepterat att leva med en stämpel som omgivningen satt på henne, och de begränsningar den innebär.

Men Maja är för den skull ingen tragisk figur. Hon är Maja. Bara lite sorgsen.

Hennes självironi och positiva livssyn sätter stämningen för ”Prinsessa”.

Filmens inkrökta småstadsmiljö påminner om Fucking Åmål men upproret är inte alls lika rebelliskt.

Det behövs inte heller.

”Prinsessa” klarar sig alldeles utmärkt utan attityd. Den är fleecefilt i stället för rakblad.

Formmässigt gör Teresa Fabik egentligen en konventionell film.

Som blir speciell. Genom hennes skickligt bekymmerslösa balansgång mellan allt som är lätt och tungt.

Mer läsning

Annons