Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Änglar och demoner

/
  • Guide i Vatikanen. Tom Hanks visar vägen till kyrkor och skulpturer, gäsp.
  • POLIS. Stellan Skarsgård verkar också ha haft några förbaskat trista dar på jobbet. Men han kanske fick några tillfällen att äta på italienska pastarestauranger.

Änglar och demoner
Regi: Ron Howard
Med: Tom Hanks, Ewan McGregor, Ayelet Zurer med flera
Filmstaden, Gävle

Annons

Påven är död, kardinalerna kidnappade och Tom Hanks jagar änglaskulpturer i Vatikanen. Halleluja. Tjut från bildäck och dånande hymner i bakgrunden. Halleluja.
Bara att konstatera: det är tråkigt som i kyrkan i den här filmen.

Tecknet pekar öst, mässar Hanks i rollen som symbolprofessorn Robert Langdon som skulle kunna läsa in en dold mening i en vanlig kokplatta om man frågade honom.

Tecknet pekar väst, mässar Hanks och rusar i väg för att finna nästa groteska lik.

Filmen ”Änglar och demoner” är uppföljaren till filmen ”Da Vinci-koden”. (Romanerna däremot kom i omvänd ordning).

Bestsellersuccén på sin tid var fullt begriplig. Författaren Dan Brown kittlade läsarnas fragmentariska bildning.

Han lät oss att tro att vi fick hisnande kulturhistoriska insikter och på egen hand kunde vara Mona Lisas leende på spåren. Hans rafflande detektivhistoria spelade på ålderdomliga mysterier som gäckat människan.

”Änglar och demoner” är enklare uppbyggd. Inte genom ask i ask med nya ledtrådar, utan genom tecken på tecken. Det vill säga Tom Hanks plötsliga uppenbarelser och pekande arm.

Professor Langdon kallas till Vatikanen när en kardinalkidnappare försedd med en exklusiv antimaterie-bomb hotar kyrkostatens hela existens.

Den historiska kampen mellan religion och vetenskap ska nämligen belysas. Lite Galileo Galilei och gamla skrifter och vi får inbilla oss att vi att vi lärt oss nåt. Fast vänta ingen djupsinnig analys av konflikten. Mest handlar det om att orkestrera svassande prästkappor. Och Hanks arm.

Gamla Hollywoodräven Ron Howard har regisserat. Det sitter resterna av många sentimentala komedier i hans päls. Kanske är det därför som det blivit lite tamt på transportsträckorna mellan likhållplatserna (scener som fick Statens biografbyrå att kräva 15-årsgräns).

Filmens inledning utspelar sig lovande i det högteknologiska schweiziska Cern-laboratoriet.

Men resten är fyrkantig underhållning, som pågår på tok för länge. Predikningar om guds gåtfulla godhet kan ni höra på andra ställen, ni som är intresserade. Amen.

Visst ja, Stellan Skargård finns med i en polisroll. Han verkar också ha haft några förbaskat trista dar på jobbet.

Mer läsning

Annons