Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Australia

/

Australia .

Filmstaden, Gävle .

Regi: Baz Luhrmann.

Medverkande: Nicole Kidman, Hugh Jackman, Brandon Walters med flera.

Annons

Ordet episk är sällsynt sorgligt förekommande i filmbeskrivningar nuförtiden.

Men här kommer det igen: ”Australia” är episk på ett sätt som inte filmer är längre, som om regissören Baz Luhrmann umgåtts flitigt med det storslagna gamla Hollywood, dinerat med John Ford, Clark Gable och resten av gänget, för att direkt efter desserten smita iväg med deras bästa idéer om vad som utgör en filmhit och föra dem till Australien.

”Australia” utger sig för att vara ett slags nationalberättelse från down under, men i essensen är filmen den amerikanska myten med aussieaccent, cowboymyten med hjärta och smärta och horisonter som aldrig tar slut.

Nicole Kidman som engelsk lady ärver en ranch på ruinens brant, och för att rädda den måste hon driva en stor hjord boskap genom landskapet, endast med hjälp av amatörer och filmens cowboyarketyp, The Drover (Hugh Jackman), medan hennes fiender gör allt för att stoppa dem och sätter tjurarna i rusning mot stup. Samtidigt har Andra världskrigets fasor blommat ut även i Australien, vilket ersätter de gamla problemen med nya när bomberna faller från skyn.

”Australia” blir en western med en twist av pojken Nullah, halvt vit och halvt aborigin, som får illustrera kontinentens mörka förflutna och kolonisatörernas förtryck av ursprungsbefolkningen.

Nullah adopteras av Kidman, men slits mellan henne och arvet från sin morfar, aboriginmagikern som andelikt följer sällskapet under filmens gång och intervenerar vid fara.

Luhrmanns syfte med detta är uppenbarligen ädelt, men att förstärka myten om att ursprungsbefolkningen har ett slags magisk anknytning till landet, som ger dem en rätt till det, ger bara en chimär som förvirrar anledningen till deras rätt – de var där först.

Aboriginerna är bara ett stickspår, för filmens hjärta är just hjärtat, den svällande, smäktande, storslaget sjungande romantiken som fyllde varje bildruta i Luhrmanns ”Moulin Rouge”, ständigt vibrerande på gränsen mot kitschig. Jag tycker att den fungerar bättre i ”Australia”. Nicole Kidman och Hugh Jackman ger den ett slags värdighet, i deras kärlekshistoria som startar med tjafs som på Cary Grants och Rosalind Russels tid, och slutar i ”och så levde de lyckliga i alla sina dagar …” Kidman är perfekt i rollen som den kyliga stoltheten som spricker upp i kärlek, och Jackman är verkligen – tillsammans med George Clooney – en av de få som är som filmstjärnorna tillverkades förut, med genuin och okonstlad maskulinitet.

”Australia” är ett lapptäcke av importer från filmhistorien, men filmen blir sin egen genom att alla lappar agerar som om de aldrig suttit samman någonsin förut, som om de inte känns vid varandra.

Mer läsning

Annons