Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Befriande distans räddar grabbig actionhjältefilm

/
  • Hjältar med distans. En riktigt grabbgrabbig actionfilm är det definitivt. Men en kul sådan.

Annons

l New York Posts filmrecensent beskrev filmen som "den hjärndöda, manliga motsvarigheten till Sex and the City 2. Jag förstår tanken. Det här är den grabbigaste av grabbiga actionhjältefilmer. Sylvester Stallone skriver manus, producerar och regisserar sig och ett gäng klassiska actionskådisar i en ganska tunn historia som ska legitimera grafiskt detaljerade actionscener.

Stallone leder inledningsvis en grupp legosoldater mot pirater i Adenviken. Efter avslutat uppdrag sparkas den labile Gunnar, spelad av Dolph Lundgren, ut ur gruppen. Nästa uppdrag blir att döda diktatorn general Garza på ön Vilena. Stallone och hans sidekick, Jason Statham, kontaktas av dottern som förskjutit sin far generalen som styrs hårt av en riktigt sliskig Eric Roberts, avhoppad CIA-agent med egen agenda. Det blir upptakten till biljakter som håller Bourneklass, utdragna slagsmål, den mellan lille Jet Li och gigantiske Lundgren är komisk, och massvis med explosioner.

Men det som lyfter filmen är skådespelarnas distans till sina gamla fornstora dar som biohjältar. Uppdragsgivaren Bruce Willis förolämpar Stallone och Arnold Schwarzenegger grovt. Det kryllar av oneliners som får biopubliken att skratta. Den ende skådespelaren som har riktigt djup i sin roll är Mickey Rourke, som i en rörande monolog berättar hur trasig hans själ blivit av legosoldatlivet.

Finalen är dock så’n over the top-action att det nästan blir för mycket.

Men ändå; glimten i ögat finns verkligen i The Expandables, och vad den än är är den inte tråkig.

Erik Süss

Mer läsning

Annons