Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Benjamin Buttons otroliga liv

/
  • Tomma kopior. Brad Pitt och Cate Blanchett i
  • Tomma kopior. Brad Pitt och Cate Blanchett i

Benjamin Buttons otroliga liv
Regi: David Fincher
Med: Brad Pitt, Cate Blanchett, Tilda Swinton m fl
Filmstaden, Gävle

Annons

 Bäbisen som får namnet Benjamin föds med starr och benskörhet. Kroppen är lastgammal. Men blir dock yngre med åren. Någonstans i mitten av sin levnad är också Benjamin "perfekt".

Ja, berättelsen om den otroliga Benjamin Button är en otrolig, oemotståndlig, historia. Med alla möjligheter till utvikningar om åldrandet och det faktum att livets början samtidigt är början till slutet.

Och så var det längesen vi fick se Brad Pitt som romantisk hjälte. Man vill göra det ibland.

Höga förväntningar alltså, på en stort anlagd film med episka ambitioner.

Benjamin Button lämnas som hittebarn på trappan till ett ålderdomshem i New Orleans 1918 och växer upp bland andra med lika darrande händer och krokiga ben innan han beger sig ut på äventyr. Sjöman på en bogserbåt, hemlig älskare i Moskva, Parisflanör, backpacker i Indien.

Det är inte så lite av "Forrest Gump" över särlingen Benjamin. Han ser med lika tillitsfulla ögon på omgivningen, han är innerligt älskad av sin fostermor och hans livslånga sökande speglar en del av vår nutidshistoria.

Filmerna har samma manusförfattare, visar det sig. Som försöker upprepa succén. Det är misstag ett.

Attraktionen mellan huvudpersonerna känns inte. Misstag två.

Brad Pitt har många påsminkade utseenden men bara ett ansiktsuttryck. Misstag tre.

Olika människoöden passerar i form av ytlig dekor, samtidigt som verkliga konflikter saknas. Misstag fyra.

Här finns till och med en sensmoral-fras som upprepas på samma sätt som "you never know what your're gonna get" i "Forrest Gump".

Men Benjamin Button är gräddversionen av Gump. Tomt uppfluffad för 2000-talet.

Så har filmen även på "Titanic"-vis försetts med en ramberättelse där en kvinna läser högt ur Benjamins efterlämnade dagbok för sin döende mor. Dottern är konstigt nog filmens mest anonyma person, det bara antyds hur missnöjd hon är med sitt liv. Men aldrig varför. Misstag fem.

Mer läsning

Annons