Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Biorecension: Home

/
  • Tempot är högt i den animerade filmen Home, om en utomjordisk invasion som ger upphov till oväntad vänskap mellan en människoflicka och en rymdgubbe.
  • Tonårsflickan Tip letar efter sin mamma, efter att jorden har invaderats av gulliga – men bossiga – utomjordingar. I originalversionen av filmen görs hennes röst av världsartisten Rihanna.

Gulliga utomjordingar tar över vår planet i den animerade filmen "Home" Men en klantig rymdgubbe och en människoflicka utmanar den nya ordningen, i ett färgglatt äventyr om vikten av att vara mänsklig.

Annons

Utomjordingarna anfaller! Vad skulle science fiction-genren vara utan detta panikskrik? Utan Spielbergs ruggiga filmatisering av H G Wells "Världarnas krig" eller Tim Burtons prilliga"Mars attacks!". Hur skulle världen ha klarat sig utan Ed Woods b-filmsepos "Plan 9 from outer space"?

I nya "Home" tar animationsstudion Dreamworks ett lite annorlunda grepp om det klassiska temat. Här intas jorden av boover, en gulligt knubbig utomjordisk art som kännetecknas av att de byter färg efter känslotillstånd. De är på ständig flykt undan en otäck ärkefiende, och har för vana att ta över ruljansen på planeter med mindre vetande invånare.

När booverna helt vänligt invaderar jorden placeras människorna i reservat utformade som idylliska villaområden med tillhörande nöjesfält. Själva flyttar de in i städerna, rensar bort onödigt skräp (bilar, toalettstolar, paraplyer) och gör sig hemmastadda.

Oh är en ung boov som har svårt att få vänner, och vars klantighet snart försätter hela hans folk i fara. När han tvingas fly undan rättvisan träffar han en människoflicka som letar efter sin mamma, och de bestämmer sig motvilligt för att hjälpa varandra. Under resans gång lär sig Oh att människor är mer komplicerade än det stod i broschyren.

"Home" är en färgstark film med höga gullighetspoäng, och med ett fint mångfaldsperspektiv. Ibland blir den lite rörig, och vi får ingen vettig förklaring till varför Oh är så illa omtyckt – kanske räcker det för Hollywood att hans röst i originalversionen görs av kärve supernörden Jim Parsons (Göran Gillinger har liksom inte riktigt samma bagage). Men det är svårt att inte tycka om en film som använder rymdinvasionen som en plattform för att prata om känslor.

Mer läsning

Annons