Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Biorecension: Seventh son

/
  • Ben Barnes och Alicia Vikander spelar älskande med förhinder i Seventh son - han är häxjägare och hon är dotter till en häxa.
  • Nu börjar jag önska att jag var en sjätte son säger huvudpersonen Tom (Ben Barnes) till sin lärare Gregory, i den måttligt charmiga fantasyfilmatiseringen Seventh son.

Hur mycket får man egentligen spela över i en film innan det blir juridiskt straffbart?

Annons

Jeff Bridges och Julianne Moore testar gränserna i nya "Seventh son", som en prillig häxjägare och en genomrutten häxa.

Det är inte lätt att vara fantasyfantast och filmkonsument. Med Peter Jackson ("Sagan om ringen") som det glimrande undantaget verkar varenda regissör som tar sig an ett fantasyprojekt hysa förakt för genren. Vad finns det annars för orsak till att fantasyberättelser på film så ofta är helt tondöva?

Som litterär genre är fantasyn enormt rik, både på bra berättelser och spännande världar. Ingen annanstans kan man måla så mäktiga allegorier över historiska skeenden, ofta med fint tecknade personporträtt och filosofiska resonemang om liv, död och mänsklig dårskap.

Det förstod Peter Jackson. Sergej Bodrov, som har regisserat "Seventh son", har dock inte begripit ett dugg. I likhet med många av sina kollegor har han tagit en fantasybok ("Väktarens lärling" av Joseph Delaney) och förvandlat den till en skränig, gräll actionfilm.

Ben Barnes spelar Tom Ward, som är den sjunde sonen till en sjunde son. Det innebär att han kan se övernaturliga väsen, och därför tas han som lärling av Väktaren John Gregory (Jeff Bridges), vars uppgift är att bekämpa ondskan. Tillsammans måste de besegra häxdrottningen Mor Malkin (Julianne Moore). Mitt emellan de båda sidorna står den unga Alice (Alicia Vikander) som är hälften häxa, hälften människa.

"Seventh son" är en film som balanserar mellan buskis och gravallvar. Bridges överspel är plågsamt att beskåda – han pratar som om han hade munnen full med geléhallon – och man förväntar sig mer av nyblivna Oscarvinnaren Julianne Moore än denna entoniga ondska. Barnes och Vikander påminner om två söta hundvalpar. Men så är ju människorna inte mer än rekvisita i denna bullriga effektfest.

Mer läsning

Annons