Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Brüno

/
  • LOCKAR TILL SKRATT. Sasha Baron Cohens senaste skapelse, Brüno,  är rolig – om man inte tänker för mycket, anser                        Arbetarbladets recensent.

Brüno

Filmstaden, Gävle

Regi: Larry Charles.

Medverkande: Sacha Baron Cohen, Gustaf Hammarsten med flera.

Annons

 Sveriges samtliga manliga homosexuella kulturjournalister kan tacka Brüno för ett tillskott i semesterkassan. De senaste dagarna har filmen om den fjollige österrikiske modeslaven Brüno skänkt en ursäkt att skriva om sin egen sexualitet.

Hjärnan bakom karaktären Brüno, Sacha Baron Cohen – även pappa till Borat – måste ha räknat ut att ingenting tjuvkopplar det offentliga samtalet såsom homofobi, en röd matta till kultursidorna (så mycket billigare än annonsplats). Och inte mycket krävs för att reta dessa instinkter, vilket filmen visar, som egentligen är alldeles för fånflamsig för att inspirera till djuplodande samtal. Nu har ”Brüno” fått en air av viktigt kulturellt event, en obligatorisk referens för den tjattrande klassen. Det är att lägga för mycket ansvar på Brünos axlar, som redan är tyngda av gravt fjolliga kreationer och slimmade efter kolhydratförbud. Som tänkare är Sacha Baron Cohen inte spektakulär, som komisk provokatör är han superb.

Efter hip-hop-driften Ali G och Långtbortistan-reportern Borat har Sacha Baron Cohen nu plockat fram Brüno ur garderoben och smetat upp honom på vita duken. Inte för att han någonsin har varit inne i garderoben, då det inte finns någonting diskret med denne analblekte, dildosvingande, lederhosen-bärande modeprofils homosexualitet.

Efter att ha fått sparken från sitt jobb som programledare i Österrike (efter att ha förstört en modeshow iklädd en dräkt av kardborr som fastnade i allt och alla), söker sig Brüno till USA för att bli den mest kände österrikaren sedan Adolf Hitler. Han ska bli känd, och han satsar alla sina ekonomiska resurser på att bygga en stjärnkarriär.

Handlingen är en hårvaxad kopia av ”Borat”-filmen, som om några kilo mindre kroppshår ska förleda publiken att se någonting nytt i självplagiatet.

Liksom i ”Borat” finns det en föresats att avslöja fördomar, denna gång om bögar, men jag undrar hur allvarlig Baron Cohen är med det uppsåtet då han utmålar homosexualitet som det mest skrattretande sedan Borats mankini (ni vet, hans famösa baddräkt). Exempel: Han antyder att Arnold Schwarzenegger är bög, vilket, i förlängningen, betyder att homosexualitet är föraktligt och att det värsta en heterosexuell man kan anklagas för är att vara fjolla.

Bland alla bögbashande, hatiska hillbillys som får ge intoleransen ett ansikte i filmen, kanske Baron Cohen själv passar in som handen i handsken?

Men det går inte att blunda för hans komiska talang, som slap stick-snubblare och verbal virtuos (hans tyskamerikanska briljerar). Även hans assistent Lutz, spelad av svenske Gustaf Hammarsten, får visa sin skicklighet som skådespelare. I synnerhet i slutscenen, då de i en ultimate fighting-bur slåss, för att därefter börja hångla inför den ilsket tårögda trashpubliken i Alabama.

”Brüno” innehåller många skratt, bara man inte bemödar sig om att tänka för mycket, och det är ändå inte biopubliken van vid att göra denna sommar (”Transformers!”).

Mer läsning

Annons