Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Cynismen visar sitt sanna ansikte

/
  • Godnatt jord. John Cusack rusar sig igenom två timmar och 38 minuter av magnifikt undergångsfyrverkeri.

2012



Regi: Roland Emmerich



Med: John Cusack, Amanda Peet, Chiwetel Ejiofor med flera



Filmstaden, Gävle

Annons

Världen och mänskligheten går under. Några kan kanske räddas. Men vilka?
Ska de rika kunna köpa sin biljett till frälsning?

Eller borde man satsa på de smarta eller de goda, de unga, eller varför inte folk med det bästa immunförsvaret?

Cynismen visar sitt sanna ansikte i katastroffilmen ”2012”.

Jordskorpan börjar rämna ganska omgående. Motorvägar fläks upp, glasade skyskrapor viker sig och den kaliforniska tvåbarnspappan Jackson (John Cusack) tvingar iväg sin familj på flykt genom rök och dån.

”Men vänta, guvernören säger ju att allt är lugnt?”, protesterar hans före detta fru. ”Guvernören är skådespelare, han läser för helvete från manus”, svarar Jackson medan Arnold Schwarzenegger glider förbi i en tv-bild eftersom humor är en viktig ingrediens i filmer där slutet är nära

Men det är sant. Makten har mörkat. I flera år har regeringar hållit kunskapen hemlig om jordens nära förestående undergång.

Inget särskilt trovärdigt scenario. Men vem bryr sig i en fullsatt biosalong där bänkarna nästan kommer i darrning av ljudvågorna.

Det räcker med tänkbart, och med scener där människor varsamt håller om varandra när den första tsunamin tornar upp sig. Man är med, visst är man det.

Många katastroffilmer har jag sett men nu slits de i stycken till pukor och domedagsklockor Som varumärke är regissören Roland Emmerich en klippa. Ge honom pengarna och han fixar det. Hundra dollar till manus och resten till specialeffekter. ”2012” är en kolossal wagnersk fyrverkerifest ackompanjerad av family values och sentimentala Titanic-skälvningar som mellanspel.

Naturens filmhämnd brukar utlösas av människans miljöförstöring. Den här gången är det helvetets eld som tränger upp ur underjorden – som guds straff för vårt omoraliska uppförande i största allmänhet tydligen.

Tja, det kyrkliga kan få vara. Men ”2012” ger faktiskt tillfälle att fundera över hur vår samhällsordning prioriterar. Och de eventuella överlevarna från världens mäktigaste nationer, få se nu, blir de kolonisatörer eller tvingas de kanske uppleva hur det känns att anlända som flykting?

Mer läsning

Annons