Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det mest perfekta

/

Flickan



Regi: Fredrik Edfeldt



Med: Blanca Engström, Tova Magnusson Norling, Leif Andrée med flera



Filmstaden, Gävle

Annons

Flickan har vita ögonfransar, blek hy och rödblont hår.

Hennes ansikte, man kommer aldrig att glömma det.

Hennes ögon är barnets förvånade blick över de vuxnas uppförande.

Flickan har lämnats hemma av föräldrar som farit iväg för att biståndsarbeta i Afrika.

Hon lämnas också vind för våg av sin faster som blivit inkallad som barnvakt men hellre dricker rödvin.

Andra mammor och pappor i grannskapet verkar inte märka att den tioåriga flickan bor ensam. De har nog med sitt.

Ingen ser henne.

Detta händer ett sommarlov, i ett sommarlandskap, sjukt snyggt målat av Sveriges bästa filmfotograf Hoyte van Hoytema.

Bildernas gulgrönkalla ljus framkallar en svunnen tid. Tidigt 80-tal kanske, men mer allmängiltigt en nyligen svunnen barndoms tid: lukten av pappas manchesterkavaj, simskola i iskallt sjövatten, oändliga solskensdagar.

Fast någon solskensberättelse är det ju inte precis.

Inte ens en berättelse. ”Flickan” är mer ett besynnerligt tillstånd man uppslukas av. Barnets lilla tunna varelse håller betraktaren fångad. Hon utforskar omgivningen, vuxenlivets betingelser och hemligheter. Alltmedan krukväxterna vissnar, medan vykorten från Afrika samlas på hög.

Flickan i ”Flickan” spelas av tioåriga Bianca Engström och ett sådant genombrott på bio fick inte ens pojken (Anton Glanzelius) i ”Mitt liv som hund”.

”Flickan” är den svenska film det talats mest om i höst. Med rätta. Vilken chockerande tung regidebut.

”Flickan” är stilla, skir, annorlunda. Den är barnets undran, som innesluten i en glasbubbla. Den är på sitt speciella sätt – perfekt.

Kanske för perfekt. En maskinellt perfekt konstnärlig produkt?

Jag vill inte tänka reklamfilmsestetik bara för att företaget Acne har producerat. Men det är så det känns ibland, när flicksmala sommarben i schyssta jeansshorts går i gräset. Och det stör.

Mer läsning

Annons