Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Drömfilm!

/
  • Dreamteam. Ellen Page och Leonardo DiCaprio tar hissen ner i det undermedvetna.                                                                         Foto: Sandrew Metronome

Finns den här recensionen? Existerar världen utom i mina egna tankar?

”Inception” är en film som får oss att tappa greppet om verkligheten.

Annons

Vilket i och för sig är en egenskap som kan tillskrivas film i allmänhet.

Men om ”Matrix” kändes svårartad – ”Inception” gör allt annat till barnlekar.

I det här framtidsscenariot finns tanketjuven Cobb (Leonardi DiCaprio). Ett preparat gör det möjligt att dela andra människors drömmar. Han åtar sig uppdrag som att stjäla idéer ur huvudet på folk eller plantera nya.

När man drömmer är det som om man hinner uppleva massor på bara några minuter. Ju djupare ner i det undermedvetna desto långsammare går tiden, enligt ”Inception”.

Filmen korsklipper mellan actionsekvenser som pågår i en dröm i en dröm i en dröm. Det blir ovanligt avancerat – eftersom tiden har olika hastighet på de olika nivåerna hinner någon leva ett helt liv medan han faller från en bro...

Nej, bäst att jag inte trasslar in mig i fler beskrivningar och metafysiska teorier.

Men filmen är gjord som en spektakulär labyrint. Dataspelsfantaster kan känna sig hemma.

För ett sista jobb sätter Cobb upp ett dreamteam med bland andra arkitekten Ariadne (Ellen Page från ”Juno”). Hon bygger makalösa drömvärldar som Cobb sedan befolkar med sina hjärnspöken. Problemet är att han bär på en sorg vilket gör att hans döda hustru dyker upp överallt där hon inte borde.

Ariadne i den grekiska myten gav hjälten ett garnnystan för att han skulle hitta ut ur Minotaurus labyrintiska grotta. Filmens Ariadne leder på motsvarande sätt Cobb ut ur hans depression (stackars Leonardo Di Caprio föredrar tydligen att se betryckt och hoptryckt ut numera).

Men det handlar alltså i botten om människor fast det kan vara svårt att upptäcka bland alla explosioner.

Christopher Nolan har skrivit och regisserat ”Inception”, ett gammalt projekt som slutligen blivit verklighet mellan de eleganta Batman-filmerna. Nolan komplicerade publikens verklighetsuppfattning redan i baklängesfilmen ”Memento”. Han berättar forcerat, helt obekymrad över att vara den enda i Hollywood som låter publiken tänka själv.

Direkt efteråt är jag inte så imponerad. Men den egendomliga ”Inception” blir antagligen mer intressant för varje gång man ser om den. Jag skulle vilja göra det redan nu.

Fast jag kan inte låta bli att undra hur filmen hade blivit utan sin drömbudget. Man kan alltid drömma.

Mer läsning

Annons