Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Eagle Eye

/

Eagle Eye
Filmstaden, Gävle Regi: DJ Caruso. Medverkande: Shia LaBeouf, Michelle Monaghan, Billy Bob Thornton med flera.

Annons

 Du kommer hem till lägenheten, som visar sig vara full av vapen och sprängmedel. Mobilen ringer, och en röst säger att FBI snart kommer och du måste fly.

Eller så är du på en bar, och du går ut på gatan för att svara. En röst säger åt dig att titta på tv-skärmen inne på McDonalds, där du ser din son sitta på ett tåg. Rösten säger åt dig att göra som den befaller, annars kommer den se till att tåget spårar ur.

Du är i det här fallet Shia LaBeouf och Michelle Monaghan, två vanliga människor som dras in i en märklig situation. Någon kan kontrollera alla mobiltelefoner, övervakningskameror, trafikljus, till och med lyftkranar. Denne någon – en korrekt kvinnoröst – beordrar dem att göra saker, utan någon tydlig plan, bara ett steg åt gången, medan de flyr från FBI och bilar och saker exploderar bakom deras framfart.

”Eagle Eye” är en thriller som lånar kraftigt från ”Enemy of the State” (det uttrycket används i filmen, kanske som en blinkning till föregångaren). Men när denna var före sin tid, har ”Eagle Eye” landat mitt i samtidens övervakningssamhälle, där det faktiskt inte är helt osannolikt att varje liten kvadratmeter fångas upp av någon kamera.

Använde jag ordet osannolikt? Okej, jag vill inte påskina att det finns någon som helst realism i filmen, men trots ”Eagle Eyes” hutlösa verklighetstrots, kan vi inte neka till att övervakningssamhället tagit flera steg framåt de senaste åren.

DJ Caruso, som gjorde den läckra thrillern ”Disturbia”, också den med Shia LaBeouf i huvudrollen, har här trängt över den gräns som actionfilmen pressat till bristningsgränsen länge nu – den där klippningen, frenesin i berättandet, själva bildkaoset, har passerat gränsen för det förståeliga och sammanhängande. Inte nog med att handlingen är svårföljd, inte ens själva bildinnehållet går stundtals att tyda.

På många sätt är ”Eagle Eye” en fånig film, men intresset hålls vid liv av att man undrar vilken elektronisk manick som rösten tar över härnäst. Filmen brakar in i ett debattklimat där FRA-lagen om avlyssning avlöses av kameraövervakning på skolorna, och även om löjligheten borde vara för stor för att hitta något av substans, är det ändå en övertydlig tankeställare som ruskar om argumentet ”övervakning är bra om man har rent mjöl i påsen”.

En sak till: om ni, likt mig, ogillar att svara i telefonen när det ringer okända nummer, undvik då denna film. Jag kommer att hålla min mobil mycket kort från och med nu.

Mer läsning

Annons