Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En flodvåg av tröttsamma klyschor

/

Annons

Det surrar av barnröster i biomörkret när jag tar på mig 3D-glasögonen. Det lät nog som en bra idé på pappret: att ta med en skolklass på en animerad version av Shakespeares Romeo och Julia. ”En komisk uppfräschning”, enligt reklamtexten, där de älskande tu är trädgårdstomtar från rivaliserande trädgårdar som tävlar i dragrace på motorgräsklippare.

Men medan filmen rullar måste lärarna ha börjat ångra dagens utflykt. För visst, här finns en mängd referenser till pjäsen och Shakespeares övriga verk, men de handlar mer om att få oss vuxna att känna oss smarta (som när vi upptäcker att en buss är skyltad med Stratford-upon-Avon) än att väcka intresse hos den yngre publiken.

I stället översköljs barnen med en flodvåg av tröttsamma klyschor och unkna värderingar som känns mer 50-tal än 1500-tal. Julia vaxar benen med gaffatejp inför sin dejt med Gnomeo, och får höra av sin amma (en godmodig padda med fontänfunktion) att ”haja att han kommer att dumpa dig när han får veta hur mycket du väger”. Gnomeo framställs som en superkille för att han inte förbjuder henne att göra saker som hon tycker är roliga (till skillnad från hennes pappa).

Som att poängtera för barnen hur mossig och ointressant Shakespeare är har man slängt in en scen där Gnomeo diskuterar sitt kärleksliv med en Shakespearestaty, som propsar på att historien måste få ett olyckligt slut. Det kommer inte som någon chock när filmskaparna väljer en sötsliskigt glättig final för tomteparet.

Mer läsning

Annons