Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En mässa för sargade själar

/
  • Ond eller god? Pål Sverre Valheim Hagen har huvudrollen norska filmen ”De osynliga”. Samma jobb i Sverige hade garanterats gått till Jonas Karlsson.

De osynliga

Regi: Erik Poppe

Med: Pål Sverre Valheim Hagen, Trine Dyrholm, Ellen Dorrit Petersen med flera

Filmstaden, Gävle

Annons

Jan släpps fri efter att ha avtjänat ett långt straff. Han dömdes för mord på ett barn.

I fängelset har Jan blivit en god organist. Men han kallar sig sitt andranamn, Thomas, när han får arbete i en kyrka.

Ingen vet, till en början. Mannens onda förflutna gör sig bara påmint i hans eget skuldtyngda samvete.

Thomas är en klumpigt blyg novis i verkligheten. Han inleder ett försiktigt förhållande med kyrkans unga kvinnliga präst. Hon har en liten son i samma ålder som barnet som dog, visar det sig.

Och små pojkar gör Thomas nervös.

Händelseförloppet återges också ur ett annat perspektiv. Mamman som förlorade sitt barn bor i samma stad. Hon har två adopterade döttrar och tror att hon gått vidare med sitt liv.

Båda berättelserna är lika smärtsamt elektriskt laddade. De snuddar vid varandra och sprakar innan de slutligen löper samman.

Den här prisbelönta norska filmen (av samma regissör som gjort ”Hawaii, Oslo”) är ett skoningslöst starkt drama. En mässa för sargade själar.

Som man drabbas av utan att fälla en tår.

Sentimentalitet är inte på agendan nämligen. Försoning, kallar prästen i filmen det.

Och man kan säkert tolka ”De osynliga” i religiösa termer. Men att kyrkan och orgelns kraftfulla dån hela tiden finns närvarande, kan lika gärna ses enbart symboliskt. Det handlar ju om besvärande frågor om godhet och ondska. Varför dog lille Isak? Är det möjligt att göra det obegripliga som skett begripligt?

”De osynliga” blir trots allt en hoppfull film.

Samtidigt påminns man om den amerikanska ordningen där offrets anhöriga sitter i publiken när mördare avrättas. Jämförelsevis, en främmande tankevärld, långt långt borta.

Mer läsning

Annons