Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En riktig nagelbitare

/
  • Obehaglig. Sofia Ledarp och Björn Kjellman spelar två främlingar som jagas av samma galning i
  • Läskig. Kjell Bergqvist gör sin karriärs mest obehagliga roll i thrillern

Nerbitna naglar och rusande puls definierar en av Hollywoods verkliga stapelvaror: den psykologiska thrillern.

Annons

Alfred Hitchcock satte tonen för en filmisk genre som sedan utforskats av storheter som Martin Scorsese, Roman Polanski och David Fincher – och en rad klåpare.

Inom svensk film är genren inte lika framgångsrik, kanske för att svenska filmare har försökt kopiera den förhöjda amerikanska thrillerkänslan men haft för små budgetar. Henrik JP Åkesson och Mattias Olsson har gått en annan väg. Deras debut "Försvunnen" är en minimalistisk berättelse med ytterst lite dialog, hög igenkänningsfaktor och med svensk trollskog som spelplats.

Malin (Sofia Ledarp) är på väg någonstans i flyttbil, vart vet vi inte. När en svart jeep verkar förfölja henne reagerar hon med irritation och lätt obehag – varför skulle föraren vilja henne något ont? Svensk vardaglighet vävs ihop med thrillerelementet och förvandlar Malin till en verklig människa, i stället för ett filmstereotypt offerlamm.

Oscarbelönade Per Hallberg ligger bakom ljudet och det är också sparsmakat – nästan helt tyst i början, sedan smygande olycksbådande utan att bli klyschigt. Skogen, där Malin jagas av sin förföljare, ger också karaktär åt filmen: ömsom hotfullt ruvande, ömsom tröstande i all sin grönskande skönhet

Men den stora behållningen är Kjell Bergqvist i rollen som familjefar och psykopat. Att se den vanligtvis jovialiske och mysige Bergqvist som ondskefull människojägare är en ren skräckupplevelse. Det är hans iskalla brutalitet som får mig att börja tugga på anteckningsblocket när naglarna har tagit slut.

Karin Svensson

Mer läsning

Annons