Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fantastisk balettrysare

/

Den här filmen gör ont, var beredd på det. ”Black swan” handlar om att plåga sig själv till perfektion och vad som är priset för offret.

Annons

Nina (Natalie Portman) är en ung dansare som tävlar om huvudrollen i en uppsättning av klassikernas klassiker Svansjön.

Balettkompaniets chef utmanar henne: Du gör allt rätt när du dansar den vita svandrottningen, men har du lidelsen hos den svarta svanen? Du är väl inte oskuld, skrattar han.

Kanske hon är. Nina bor hemma i sitt flickrum där mamma bäddar her henne och där nallarna står kvar liksom speldosan med sin dansande ballerina. Ninas mamma drömde själv om en balettkarriär. Nu är Nina projektet.

Hennes kropp ska tuktas och disciplineras. Blödande tår, anorexiaarmar, smärta överallt. Det räknas som normalt. För en balettdansös.

Men konkurrensen och kraven på hur man ska vara för att leva upp till omgivningens förväntningar känner säkert andra unga människor igen. Varför gör man det? För vem? Vem begär anorexiaarmar? Det är där ”Black swan” känns som en plåga.

Den karismatiska och beräknande balettchefen försöker få Nina att blomma ut. Mammans grepp håller henne tillbaka. Natalie Portman gestaltar en skör och vilsen varelse. Hennes Nina är som en skadskjuten fågel i en rasande vansinnespiruett. Portman belönades med en Oscar för rollen, ja naturligtvis.

Den stenhårda balettmiljön och den enastående vackra balettscenen, är idealisk för att skildra krafternas kamp inom människan. Det fula och det fulländade, svart mot vitt. 50-talsfilmen ”De röda skorna" är förebilden. Ninas förvridna uppfattning av världen påminner också mycket om Polanskis ”Repulsion”.

Allt cirklar runt Natalie Portman i ”Black swan”. Kanske är det därför som den innehållsligt faktiskt blir ganska stillastående. Men grymmaste balettrysaren, fantastiskt bra så.

Mer läsning

Annons