Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Feel-badfilm med poetisk skönhet

/
  • Vacker feel-badfilm. Poesi handlar inte bara om att skriva texter, utan också om att se skönheten omkring sig. Det lär sig filmens huvudperson Mija (Jeong-hie Yun). Men realist som hon är, tycker hon att äpplen är bättre att äta än att titta på.
  • Förlust och självinsikt. Mija (Jeong-hie Yun) tar han om sin tonåriga dotterson (Da-wit Lee). När hon får veta att han har varit inblandad i en brutal våldtäktshistoria, inleder hon ett sökande – både efter förklaring, rättvisa och poesi.

Annons

Mija är en pigg och ungdomlig kvinna i 60-årsåldern, som lever med sitt tonåriga barnbarn och extraknäcker som hemhjälp. Plötsligt en dag får hon ett infall. Hon vill lära sig att skriva poesi. Mija hoppar på en kurs, som öppnar hennes ögon för skönheten i vardagliga ting. Men vartefter anteckningsboken fylls av vackra betraktelser, blir hennes vardag allt mörkare.

Att Mija glömmer ord visar sig bero på Alzheimers sjukdom och snart får hon dessutom veta att hennes dotterson är inblandad i en brutal våldtäktshistoria. Det verkar till en början omöjligt för Mija att få ur sig en enda dikt, men medan hon försöker hantera sin svajiga verklighet, växer något poetiskt inom henne.

Den sydkoreanska skådespelerskan Jeong-Hie Yun har gjort över 200 filmer, men rollen som Mija är hennes första sedan 1994. Att regissören Chang-dong Lee har skräddarsytt rollen för just henne märks. Det är omöjligt att inte älska den kavata och eleganta Mija, som envist följer sitt hjärtas röst även när det gör ont.

Chang-dong Lee, som för övrigt har varit kulturminister i Sydkorea, har gjort ett berörande drama som nästan hela tiden lyckas balansera tragik med vardag och kärlek. ”Poesi” behandlar förlust och självinsikt på ett uppfriskande sätt och är sevärd för alla som vågar varva feel-bad med poetisk skönhet.

Rebecka Ljung

Mer läsning

Annons