Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Harry Potter och halvblodsprinsen

/
  • Äntligen poppis. Ron Weasley (Rupert Grint) blir plötsligt en av de populäraste killarna på Hogwarts efter att ha gjort succé under en av skolans turneringar.

Harry Potter och halvblodsprinsen

Regi: David Yates

Med: Daniel Radcliffe, Rupert Grint, Emma Watson med flera

Filmstaden Gävle

Annons

Det är sjätte filmen om Harry Potter och det borde närma sig punkten när the shit goes down ordentligt på Hogwarts.

Och när det väl gör det sparar man inte på krutet, sjunde och sista delen i romanserien kommer att bli inte en, utan två långfilmer. Men ännu har vi inte kommit så långt, och kanske är det därför den här filmen känns lite som en transportsträcka. För när man tänker efter vad som verkligen under de här två och en halv timmarna så är det – inte så där vansinnigt mycket.

Att Harry Potter är den utvalde hjälten i ett episkt drama tas inte alls tillvara. Här är han inte stort mer än den Gandalf-like professor Dumbledores springpojke i kampen mot ondskan. Och därmed syns inte heller något av den intressanta psykologiska dubbelnatur som finns inympat i Harry Potter.

Här är det i stället Harrys ständige rival på skolan, Draco Malfoy, som ansätts av ångest och tvivel (och visas sittende vid sitt mystiska skåp minst ett par gånger för mycket för att det ska vara ekonomiskt försvarbart). Egentligen är också själva ondskan rätt så frånvarande i den här filmen, den visar sig mest genom ombud.

I stället trycker filmen hårt på en helt annan grej. Tonårs-romance. Och här blir det ganska fånigt.

Det är som om alla i filmteamet har glömt bort hur det var att vara tonåring och kär. Eller så har de inte bemödat sig med att tänka efter. I stället visar de upp ett galleri av klichéer – det är tjejer som dånar, trånar, suckar och storgråtande springer iväg. Och killar som visar upp sig för dem på boll- planen.

Men rent snygghetsmässigt håller ”Harry Potter och halvblodsprinsen” samma höga nivå som de tidigare filmerna, med sina dramatiska åkningar och sin fantastiska kulissvärld både i och utanför Hogwarts. Det är visuellt matinégodis.

Sedan är jag är sucker för Quidditch-matcherna också.

Mer läsning

Annons