Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Heliumrösterna tär på tålamodet i uppföljaren

/

Jag blir lite nyfiken på hur mycket helium som går åt till att göra en film som ”Alvin och gänget 2”. Först originalet, sedan alla dubbade versioner.

Annons

 Sedan undrar jag hur mycket helium Linus Wahlgren har dragit i sig under sina dagar (han gör en av de svenska rösterna). Hela familjen Wahlgren, för den delen. Kanske är det inte helium alls som används till de pipiga ekorrösterna. Men det är sådana tankar som ”Alvin och gänget 2” väcker, och, framför allt, lämnar utrymme för.

Misstolka mig inte, ”Alvin och gänget 2” är en småtrevlig, stundtals fyndig familjefilm, och det finns betydligt värre saker att ta med familjen på i mellandagarna (ingen nämnd, ingen glömd). Ekorrarna ska i uppföljaren börja skolan, där de ska vinna pengar för att rädda musikprogrammet men får konkurrens – av ett identiskt ekorrband, förutom att könen skiljer sig. Inte för att man hör någon skillnad.

Små detaljer håller mig road, som att tjejernas onda manager försöker lyfta fram en av ekorrarna som stjärna och göra de andra två till doakör. En bitsk betraktelse över hur sådana som Diana Ross och Beyoncé har klivit över sina vänner. Jag måste också säga att de har lyckats bra med de animerade ekorrarna, som är mer levande än de mänskliga skådisarna. Shownumren känns lika peppiga som i tv-serien ”Glee”.

Men heliumrösterna tär på tålamodet. Jag får lust att gå hem och lyssna på Barry White.

Mer läsning

Annons