Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hopplös och hatad av alla

/

Hopplös och hatad av alla
Regi: Robert Weide
Med: Simon Pegg, Kirsten Dunst, Danny Huston med flera
Filmstaden, Gävle

Annons

År 1995 lämnade journalisten Toby Young England för en anställning på amerikanska magasinet Vanity Fair; i medievärlden är det som för en fotbollspelare att få kontrakt med Milan.

Han jobbade där i två och ett halvt år. Första dagen dök han upp i en t-shirt med texten ”Young, dumb and full of come”. Det är som att sparka ner Milans ordförandes dotter i straffområdet.

Även om Young saknade all talang för att bli en ny Truman Capote har han en annan begåvning; han får sanden att bli till guld. Han tog alla sina katastrofala, förnedrande misslyckanden och skrev en bok om dem. Boken, ”Hopplös och hatad av alla”, är en uppvisning i hur man tappar ansikte, prestige, byxor och karriär.

En ”Djävulen bär penna” på New Yorks glittrigaste medieestrader.

Filmen, med samma namn, är länge en uppvisning i hur man tappar en bra story. Men det tar sig. Det blir godkänt.

Det stora problemen med ”Hopplös och hatad av alla” är att man saknar bokens vassa kanter av bitterhet. Det blir för snällt och utsmetat. Simon Pegg i huvudrollen skildrar visserligen Toby Young (i filmen heter han Sidney) som en journalistikens Bellman som fiser i kungens närvaro och sedan blir förvånad när alla skriker åt honom. Men han gör det liksom pliktskyldigt; det är svårt att inte fundera över vad Ricky Gervais hade kunnat göra med den här rollen för några år sedan.

I boken rider Toby Young in i New York på hästar så höga att de liknar giraffer. Det gör hans fall både roligare och mer brännande. I Simon Peggs gestaltning liksom börjar han på botten och bara glider sidledes. I brist på ordentligt uttagna svängar får vi njuta av Danny Huston och Gillian Anderson (”Arkiv X”) i två bedårande biroller. De båda är sältan till Simon Peggs urkokta huvudrätt.

Mer läsning

Annons