Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kinnaman har tur

/
  • billigt. En billig känsla hänger över hela ”The Darkest hour”, och Joel Kinnaman har tur, att tidigt bli avlivad.

Aliens i form av kraftfält attackerar Moskva, kvar av mänskligheten lämnar de bara någonting som ser ut som ett mellanting av dammråttor och det som samlas i botten av grillen.

Annons

Våra hjältar – om man kan kalla denna blandning av gnällspikar alternativt dumoptimistiska idiotamerikaner för hjältar – lyckas rädda sig själva från den första attacken, när ljusskenen sänker sig från himlen och förvandlar flyende människor till aska.

Tillsammans ska denna heterogena grupp, som består av två amerikanska IT-entreprenörer, deras nyfunna flickvänner och Joel Kinnaman, försöka nå en atomubåt som forslar överlevare ut ur Moskva. Utomjordingarnas osynlighetssköldar gör gatorna till en bedräglig terräng, där endast sprakande elektricitet i lampor skvallrar om annalkande fiender. En efter en blir till stoft.

Osynliga utomjordingar kan låta som ett problem för en alieninvasionfilm, och konceptet har hånats på förhand, men efter att ha sett ett otal dåliga varianter på bläckfiskslemmon från yttre rymden, är det att föredra att slippa se dem. Att de kan smyga var som helst bidrar med spänning, ett nervigt orosmoment.

En annan fördel i ”The Darkest hour” är Moskva som spelplats. Efter att ha sett New Yorks skyskrapor falla om och om igen finns det en fräschör i att se en ny stad demoleras, i synnerhet Moskva som tillför en gråblek exotism.

Men där slutar det positiva i filmen. En ny variant om utomjordiska fiender räcker inte för att lyfta ett energifattigt koncept. Hur många gånger orkar vi se de sista överlevarna på folktomma gator? Att överlevarna är så dryga att man önskar se dem bli grillbriketter ökar inte engagemanget. En billig känsla hänger över hela ”The Darkest hour”, och Joel Kinnaman har tur, ty om man ska spela med i en undermålig sci fi-film är det att föredra att tidigt bli avlivad. Jag tycker mig se lättnad i hans blick när hans sista stund är kommen, men kanske läser jag in för mycket.

Mer läsning

Annons