Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Klaustrofobisk tragedi – med ett lysande slut

/
  • Begravd. Ryan Reynolds, mest känd från romantiska komedin ”The proposal”, är enda skådespelare som syns i bild i ”Buried”. Och inte ens syns särskilt bra.

l Roy Anderssons boktitel ”Vår tids rädsla för allvar” är ett fenomen som kunde studeras ingående efter pressvisningen av ”Buried” i Stockholm.

Annons

Här har en klaustrofobisk tragedi just utspelats framför kritikernas ögon. En amerikansk lastbilschaufför (överraskande utmärkt spelad av Ryan Reynolds) är kidnappad i Irak. Han vaknar i en trälåda, begravd som en likkista under jorden. Med sig har han en tändare och en mobiltelefon.

Hundra minuter har vi nu tillbringat i lådan med honom, med hans tilltagande panik och avtagande hopp.

Och vad gör vi efter filmen? Diskuterar Irakkriget? Analyserar filmens extrema berättartekniska grepp?

Nej. Kör telefonskämt.

”Tur att han inte hade en Iphone med Teliaabonnemang, då hade han inte kunnat slå larm ens om lådan stod mitt på Piccadilly Circus”. ”Å andra sidan hade han kunnat spela Plants vs Zombies under tiden”. ”I en halv minut, innan batteriet tog slut”.

Men människan skrattar helst och elakast åt det hon fruktar mest. Som att bli instängd. Och allvar.

Om man känner till premisserna för den här filmen ställer man två frågor när ljuset släcks.

1. Kommer hans klaustrofobi att kännas ut i salongen?

2. En man i en låda – blir det verkligen spännande?

Det räcker med att se Reynolds famla över lådans väggar och höra hans väsande lungor slåss mot paniken för att fråga ett ska besvaras med ja. Filmarna lyckas utmärkt med att sprida cellskräcken ut i salongen – med undantag för någon extremt skum utzoomning som bryter filmens ”fjärde vägg” och skapar intrycket att lådan är stor som en squashplan.

Även på fråga två är svaret japp. Så fort vi riskerar att bli det minsta uttråkade därinne i lådan lyckas filmskaparna få in, i dubbel bemärkelse, ett nytt spänningsmoment. Vi svettas med honom, våndas med honom, hoppas och förtvivlas med honom – ända till slutet. Det lysande slutet. Slutet som helt på egen hand höjer betyget för ”Buried” från tre till fyra.

Erik Helmerson

Mer läsning

Annons