Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Komik och blodtörstiga vampyrer ger kalla kårar

/

Den som eventuellt trodde att nyversionstrenden inom skräckfilmen var över, får nog tänka om.

Annons

 Än verkar det finnas gamla berättelser att gräva fram och göra om. Senast i raden är 1985 års skräckkomedi ”Fright night” (”Skräcknatten” på svenska).

Handlingen i korthet: Den före detta nörden och sistaårseleven Charlie Brewster, spelad av Anton Yelchin (Pavel Chekov i senaste ”Star trek”), har bytt spår i livet. Han har tagit sig in bland skolans coola och lyckats fånga den hetaste tjejen Amy. Allt är toppen – tills hans nye granne Jerry gör entré. Denne Jerry är inte av den vänliga sorten. Han är vampyr och har därmed smak för blod. Han går loss på Brewsters klasskamrater och vänner och till sist även på Brewster, hans mamma och flickvän.

Det skulle vara ganska lätt att avfärda ”Fright night” som en i raden av meningslösa nyversioner – om det inte vore för Colin Farrell.

Farrells rolltolkning som den testosteronstinna vampyren Jerry ger återigen ett bevis på hans breda register. Oavsett om han är den öldrickande och hantverksskicklige grannen Jerry eller den blodtörstige vampyren Jerry. Det är ömsom komik, ömsom kalla kårar. Farrell drar, till skillnad från i sin förra film ”Horrible bosses”, full nytta av sin gamla image som stans sexigaste hunk. Hans sniffande likt en hund i Brewsters köksingång är obetalbart och han ser ut att njuta av varje minut som vampyr.

Ett annat plus är att filmen inte är i närheten att fastna i genrens normala klichéer. Dessutom skapar de nära flirtarna med ”När lammen tystnar”, framför allt i filmens källarscen, onekligen effekt.

Synd bara att man valde att göra den i 3D-format. Ett stort minus och till vilken nytta?

Mer läsning

Annons