Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Långfilmerna allt längre

/
  • Mastodontfilmernas mastodontfilm. Men snart kanske
  • ...Peter Jacksons nyinspelning från 2005 var mer än tre timmar.
  • Ökenvandring? Nya
  • Skeptisk. ”Det är få filmer som håller för att vara längre än två timmar”, säger regissören Ulf Malmros.

”Karate kid” från 1984 var med sina dryga två timmar en ovanligt lång film.

I nyinspelningen från 2010 har producenterna lagt på ytterligare en kvart.

Trenden är tydlig: Långfilmerna blir allt längre.

Annons

Om du, eller din förfader, ville se ”King Kong” vid premiären 1933 tog det 105 minuter av din kväll i anspråk. Det var ovanligt mycket för den tiden, då filmer sällan klockade in på längre än en och en halv timme.

Men jämfört med nyinspelningen från 2005 var originalet rena novellfilmen. För den nya versionen med Naomi Watts i huvudrollen var du tvungen att vika 188 minuter av ditt liv. Mer än tre timmar – för en äventyrsfilm.

Började på 60-talet

”King Kong” är ett ovanligt tydligt exempel på en tydlig filmtrend, att långfilmerna blir ännu längre. En trend som började redan på 1960-talet. Om man tittar på de hundra filmer som har högst betyg bland filmsajten Imdbs användare visar det sig att snittlängden på en film från 1940-talet var 116 minuter. På 1950-talet har den ökat till 123 minuter för att på 1960-talet nått hela 142 minuter.

– Från början gick man i USA vanligtvis på två filmer samma kväll, och då var 90-minutersformatet det vanliga. Då fick man in två filmer med en kvarts paus för att köpa popcorn, berättar Erik Hedling, filmprofessor vid Lunds universitet.

– Det här upphör någonstans på 1970-talet. Då har man börjat göra prestigefilmer som helaftonsfilmer, ibland tre timmar långa. Man gör allt för att få folk till biograferna och har märkt att folk helt enkelt gillar de här långa kvalitetsfilmerna som sällan är under 1,50.

Fler filmer sväller

Exempel på de nya prestigefilmerna som kommer vid den här perioden är ”Gudfadern”, ”Deer hunter” och ”Apocalypse”. Påkostade dramer som tar över efter tidigare decenniers ”mastodontfilmer” som ”Borta med vinden” (222 minuter), ”Ben-Hur” (278 minuter) och ”Spartacus” (184 minuter).

Men på senare år kommer nästa led i utvecklingen. Även så kallade popcornfilmer, lättviktig action och komedi, börjar svälla över alla bräddar. Några exempel från i år: ”Sex and the city 2”: 146 minuter. ”Robin Hood”: 140 minuter. ”Transformers – De besegrades hämnd”: 150 minuter.

– Vi har samma tendens i Sverige. De stora publiknumren, som ”Såsom i himlen” och Stieg Larsson-filmerna, är över två timmar. Jag tror att trenden håller i sig och att filmerna fortsätter att bli längre. Filmbolagen upplever att långa filmer drar större publik. Producenterna till ”Karate kid” vet exakt vad de gör, säger Erik Hedling.

Brytpunkt vid 1.40

Även regissören Ulf Malmros har noterat att filmerna blir längre. En utveckling han inte är helt nöjd med:

– Det finns en brytpunkt när filmer börjar känna för långa, och den ligger omkring 100 minuter. ”Karate kid” ska vara en riktig 90-minutersrulle. Visst, många långa filmer har blivit succéer, men det handlar mer om att de funkar trots att de är långa. De flesta förlorar på det.

Ulf Malmros (senaste film: ”Bröllopsfotografen, 113 minuter) hittar förklaringen till de längre filmerna hos producent- och finansiärledet:

– Det är för många som är med och tycker. Någon finansiär vill ha mer kärlek, en annan mer action. I stället för att ta bort lägger man till.

Erik Helmerson/TT Spektra

Mer läsning

Annons