Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Låt den rätte komma in

/
  • Olycksbarn. Kåre Hedebrant och Lina Leandersson som Oskar och Eli i en av årets bästa svenska filmer. Foto: Sandrew/Metronome

Låt den rätte komma in

Regi: Tomas Alfredson

Med: Kåre Hedebrant, Lina Leandersson, Per Ragnar med flera

Filmstaden, Gävle

Annons

Det har talats mycket om vampyrer inför premiären på den här filmen. Men egentligen handlar det förstås inte alls om en rysare i vanlig mening. Mobboffrets skräck för sina plågoandar är något helt annat. Och det är den desperationen som gestaltas.

Men med vampyrer känner sig filmens utsatta pojke besläktad, mer besläktad än med klasskamrater och mamma.

Vampyrerna som flyttar in i förortslägenheten bredvid är nämligen som udda figurer vilka som helst. Förutom att de dricker blod då. Men framförallt är de rotlösa existenser som lider under sitt kors.

Det är vinter, snålkallt och snoren rinner hela tiden under 12-åriga Oskars näsa.

Han står ute i snön och ger igen på mobbarna. I ensamhet. En trädstam får ta emot aggressionerna.

Då möter han Eli som ser ut som en flicka men nog inte är det. Hon blir hans kompis. Hon förstår allt, kanske därför att hon känner igen sig, kanske därför att hon bär på årtusendens erfarenhet av utanförskap.

Vampyren Eli bor med en tystlåten man. Han tar plastdunk, hushållstratt och kökskniv och ger sig ut för att tappa upp ”mat” för dagen. Gångstigen i skogen är ingen hälsosam plats att befinna sig på.

Efteråt skriver tidningarna upphetsat om ett makabert mord. Men lika ofta misslyckas den klumpige mannen med sitt påtagligt hopplösa jobb. Per Ragnar porträtterar hans ångest med skickligt återhållen komik.

”Låt den rätte komma in” är isande scener ur en glädjelös och enformig förortsmiljö. Baserade som ni vet på John Ajvide Lindqvist förunderliga roman.

Smart nog har regissören Tomas Alfredson och fotografgeniet Hoyte van Hoytema utnyttjat bildspråket och istället gjort gråkall poesi av Oskars ensamhet, av den sjaskiga förortsvampyrtillvaron, av faktumet att en alkis kan försvinna och ingen bryr sig.

Filmen balanserar sirligt mellan mjukt och rått, mellan alldaglighet och uppdämd vrede. Barnskådespelarna rör sig naturligt i en socialrealistisk värld där det finns varelser (Eli) som kan flyga.

Allt är inte bara mycket sorgset utan starkt oroande. Det är allvar. Folk dör, folk brinner upp.

En grotesk specialeffekt (halva ansiktet borta) har sin motsvarighet i, just det, Batmanfilmen ”Dark knight”. Kom bara ihåg att ”Låt den rätte komma in” var premiärklar långt före den.

Mobbningstema plus snöknarr känns igen från en annan svensk film nyligen, ”Pingpongkingen”.

Men Ajvide Lindqvist text erbjuder fler dimensioner. Som filmfotot tar till vara: Den ömtåliga oskuldsfulla Oskar med sitt kritvita hår. Och den korpsvarta Eli som dricker blod – vem är god? Vem är ond? Nej, fråga hellre var ondskan kommer ifrån.

Bra bok. Bra fast annorlunda film. Att slutscenen fungerar dåligt är ingen stor sak.

Mer läsning

Annons