Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Malmros har bröllopsbesvär

/

Bröllopsfotografen

Regi: Ulf Malmros

Med: Björn Starrin, Kjell Bergqvist, Tuva Novotny med flera

Filmstaden, Gävle

Annons

”Jag vill tacka mig själv för att jag är skitbra i den här rollen”, sa Kjell Bergqvist som var närvarande när ”Bröllopsfotografen” förhandsvisades för oss journalister.

Kaxigt värre. Men okej, det finns nog få andra skådespelare som kan porträttera en misslyckad skådespelare lika inlevelsefullt, och få publiken att betrakta honom med samtidigt olust, äckel, förakt – och viss värme.

”Bröllopsfotografen” är dock inte Bergqvists film utan Ulf Malmros. Den är en komedi byggd på regissörens egna upplevelser av hur det var att komma från en värmländsk bonnhåla till fisförnäma Djursholmsvärlden.

En rättframt godtrogen värmlänning gör snabb karriär som bröllopsfotograf i Stockholm, på bekostnad av morsans sparpengar och sina gamla polares respekt.

Det är riktigt kul skildrat.

Men jag blir nästan arg. För det kunde vara så oändligt mycket bättre. Det kunde vara en perfekt ”Darling” light där Malmros driver med överklassen, för den stora publiken, i en lika snygg förpackning som ”Tjenare kungen”.

Men tjenare. ”Bröllopsfotografen” saknar ram runt porträtten. Är den verkligen klar? Filmen rinner ut som risgrynen över kyrkgången.

Finfina risgryn visserligen. Dårscenerna avlöser varandra. Som fest för död hund ur adelskalendern. Eller glesbygdsbornas patenterade recept mot fabriksnedläggningens konsekvenser: ”man fyller frysen med så mycket vilt man kan och så jobbar man svart så mycket man kan och så väntar man på bättre tider”...

Och ändå får jag hela tiden känslan av att Malmros fortfarande inte vet hur han ska förhålla sig till materialet. Med mer tid vid klippbordet och han hade kanske sluppit såna onödiga bröllopsbesvär.

Mer läsning

Annons