Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mammut

/
  • Mammut. En familefilm. Fast Lukas Moodysson definierar det annorlunda än Hollywood.
  • Insikt. Leo (Gael Garcia Bernal) ser smutsig storstad där arbetarna bär munskydd. Som lyxhotellgäst förses han själv med syre på burk.

Mammut
Regi: Lukas Moodysson
Med: Gael Garcia Bernal, Michelle Williams, Marife Necesito med flera
Filmstaden, Gävle

Annons

Livet enligt Lukas. Det är rubriken på en intervju med Lukas Moodysson inför premiären på "Mammut".
Och bättre kan filmen egentligen inte sammanfattas.

Lukas tar ett halsstarrigt grepp om hela jordklotet. Vår värld. Där vissa kan leva i rikedom därför att andra lever i fattigdom.
I en scen från ett planetarium betraktar vi den ovanifrån. Den lilla bollen i universum, med sitt löjligt tunna lager av atmosfär.

Men "Mammut" är långt ifrån någon revolutionär anklagelseakt. Säg hellre just ett evangelium, om livet som förunderlig gåva.
Nu blev det onödigt högtravande. I själva verket är Lukas Moodyssons första internationella storfilm en enkel berättelse. Om några ganska vanliga personer i deras vardag.
Ändå lyfter den blicken på ett sätt som svindlar.

Först möter vi en ung familj, en till synes perfekt treenighet i New York. Pappa Leo är dataspelsnörden som blivit affärsman. Mamma Ellen är kirurg, Jackie en vetgirig sjuåring.
Jackie tas om hand av barnflickan Gloria. Men vem tar hand om Glorias barn hemma på Filippinerna? Det är hennes små sorgsna söner som måste betala för den amerikanska livsstilen.
Å andra sidan, utan Gloria skulle kirurgen kanske inte ha tid att rädda livet på knivskurna barn från Bronx.

Pojkaktiga Leo reser till Thailand i affärer men känner sig obekväm med privatjet och hotellsviter. Han skäms vid mötet med verkligheten. Han ger vid ett tillfälle bort alla kontanter till en prostituerad flicka. Men Leo kan inte köpa sig fri från det förtryck han trots allt representerar.

Du och jag. Hur står vi ut med vetskapen om att vi lever på bekostnad av andra? Just därför att vi inte är mer än människor. Som bara försöker göra det rätta så gott vi kan. Enligt Lukas.

Det finns både hopp och missmod i "Mammut". Den som vill hittar religiösa symboler. Men inga givna svar på konflikterna. Så tro inte snacket om pekpinnefilm.
Blir det publiksuccé igen nu då? Ja, varför inte. Jag tror att en generation unga föräldrar kommer att skaffa barnvakt och gå på bio. "Mammut" kommer att beröra dem.

Filmen har med sig den starka socialrealismen från "Lilja4ever" och ömsintheten från "Tillsammans". Om Moodysson har ett uttalat ärende är det barnens rätt.
Men ytligt sett känner ni inte direkt igen er. Berättelsen i "Mammut" formas av episodiska rapporter från operationsbord, thailändska turiststränder och slummen i Filippinerna.
Det är den sortens film som kunde gjorts av samhällskritiska brittiska regissörer som Michael Winterbottom och Mike Leigh.

Fast inte lika bra förstås. Inte med Lukas Moodyssons blottade strupe, hans känslosamhet som inte har ett dugg med sentimentalitet att göra. Han är på riktigt. Han får Hollywoodskådespelarna i huvudrollerna att vara på riktigt.

En vän till mig sa häromdagen att hon var övertygad om att trenden hade vänt; att västvärldens galna överkonsumtion av jordens resurser är på väg mot ett slut därför att vanliga människor bryr sig. Jag trodde henne inte. Men kanske är det rätt. Kanske är "Mammut" ett tecken.

Mer läsning

Annons