Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Man blir lycklig av att se Eric

/
  • Träning för livet. Den gamla fotbollshjälten Eric Cantona agerar personlig tränare och livsstilscoach med examen i fotbollsfilosofi, för sin namne brevbäraren Eric (Steve Evets).  Foto: Joss Barratt

Looking for Eric

Regi: Ken Loach

Med: Steve Evets, Eric Cantona, John Henshaw med flera

Filmstaden, Gävle

Annons

Att regissören Ken Loach, den brittiska socialrealismens nestor, skulle göra en må-bra-film är egentligen lika otänkbart som att Lars Norén skulle sätta tänderna i Göta Kanal 3.

Eller med en lokal jämförelse, lika otänkbart som att sportchefen Stisse Åberg skulle krama en pelare.

Däremot är det fullt möjligt att Stisse skulle älska den här filmen lika mycket som jag. Den bottnar i en djup kärlek till fotbollen. Den har en legendarisk fotbollsspelare i rollistan, och den har spelats in på plats i självaste fotbollsstaden Manchester.

För ni vet väl hur det är i själva verket? Att fotboll förklarar livet. Just det.

”Looking for Eric” handlar om brevbäraren Eric som bryter ihop i en rondell. Det slår runt. Ålderskris. Inte ens gemenskapen med jobbarkompisarna och fotbollsgemenskapen på puben piggar upp längre och han är ensamstående med ett hus fullt av oansvariga, asjobbiga tonåringar.

Dessutom, dessutom: Eric konfronteras med sin ungdoms stora kärlek Lily som han oförlåtligt svek.

Kan Eric hitta den riktiga Eric bakom bitterheten över alla förlorade chanser? Självhjälpsböcker hjälper dåligt. Men plötsligt (och med bistånd av lite gräs tjuvlånat från husets unga slynglar) stiger Erics namne, den forna målskytten Eric Cantona, ut från idolaffischen för att bli hans personliga tränare.

Cantonas fotbollsfilosofi hjälper en skamfilad brevbärare att hantera livets anfallssituationer. Att agera med självförtroende på vardagens spelplan. Vilket även innefattar att ta itu med hotfulla förortsgangsters – det vill säga modern brittisk actionhumor.

Jag skrev må-bra-film. Man blir lycklig av den här hänsynslöst charmiga dramakomedin om vanliga småtrasiga människor som Göran Hägglund skulle älska att få inordna i sin favoritterminologi.

Men bakom det lättsinniga tilltalet finns fortfarande en inträngande samhällsskildring; Ken Loach har inte släppt greppet bara för att det känns som en kram.

Vad har engelsk arbetarklass vunnit på utvecklingen? Replik: ”youtube, är det nån ny brylcrème?”. Brevbärar-Eric och hans vänner tycks faktiskt bestulna till och med på fotbollskulturen.

Underbar! har jag skrivit sist i mina anteckningar från när jag såg ”Looking for Eric” på en förhandsvisning i augusti. Underbar.

Ni har nu exakt fem dagar på er att se den. SF har nämligen inte fattat att lansera ”Looking for Eric”. Fotbollsfilmen som hade kunnat bli en publiksuccé går i tysthet på 7:an.

Mer läsning

Annons