Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Män som hatar kvinnor

/
  • Heja Lisbeth. Noomi Rapace gör sitt skådespelarjobb lika skickligt som Lisbeth Salander sina dataintrång.Foto: Knut Koivisto
  • Hett efterlängtad film. Sven-Bertil Taube och Michael Nyqvist i ”Män som hatar kvinnor”

Män som hatar kvinnor
Regi: Niels Arden Oplev
Med: Michael Nyqvist, Noomi Rapace, Sven-Bertil Taube med flera
Filmstaden, Gävle

Annons

Salander, Salander, Salander! Det stiger som en kör av röster över skogar, byar och städer.
Det är Lisbeth alla väntar på. Hur är hon i verkligheten? Den där punkilskna pippijäntan som slåss även fast hon flyger som en vante och vars briljanta intellekt tömmer finanshajars privatkonton i en blink.

Stieg Larsson-böckernas mest fascinerande figur är löjligt härligt osannolik. Men en filmatisering kräver ett visst mått av sannolikhet. Lisbeth Salander ska ta gestalt och uppfyllas allas skilda föreställningar.

Så den viktigaste frågan är: överlever hon övergången?

Svar ja. Det är lugnt.

Det blir lugnare ju längre filmen pågår. Man accepterar Noomi Rapace. Trots att hennes Lisbeth varken är lika tunn eller surmulen som jag föreställt mig. Men hon agerar beslutsamt och ser ut att bita sig bekymrat i kinden för jämnan. Det räcker.

Mästerjournalisten Michael Blomqvist blev mindre lyckad. Michael Nyqvist gör honom vardagligt plufsig och oskarp. Karaktären har tvättats av sin hjärna, sin humanistiska övertygelse och attraktionskraft.

Kriminalgåtan i ”Män som hatar kvinnor” är inte helt enkel att dramatisera eftersom grävjobbet sker framför datorer och i arkiv. Filmen löser delvis problemet genom att ge miljön mer plats – en ruvande ö med hemlighetsfulla byggnader och hotfull natur.

Ändå blir det många träiga bilder på skärmupplysta ansikten. Under detta två och en halvtimmespass.

Filmsex, filmvåld och filmskurk ingår på amerikansk vis. Intrigen upplevs som simplare än i romanen. Den som händelsevis inte läst kan förmodligen lätt hänga med.

Människorna kring Millennium-redaktionen förekommer sparsamt. Kanske för att bli centrala i de två tv-produktioner som utgör fortsättningen?

”Män som hatar kvinnor” får godkänt. Tänk inte på det som något dåligt betyg. Särskilt inte i jämförelse med våra upptrissade förväntningar.

Men som filmpublik kan vi det här. Det är som att se en giftigare Beck . En Beck med ett sting som heter Lisbeth Salander.

Jag kan stå ut med att Michael Nyqvist är otajt (en deciliter Persbrandt hade hjälpt) och att den ondskefulla gärningsmannen tecknas banalt.

Värre är att det politiska idéinnehållet vattnats ur. Lisbeths hämnd blir personlig istället för på samhället.

Nå, Stieg hade förmodligen inte varit förvånad.

Mer läsning

Annons