Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mer tröttande än skrämmande

/

Annons

Året är 1988. Systrarna Katie och Kristi har precis flyttat in med sin mamma och styvpappa Dennis i ett nytt hus då konstiga saker börjar hända. Vem pratar Kristi med mitt i natten? Finns det verkligen ett spöke vid namn Toby?

Paranormal activity 3 ligger före i tiden än både ettan och tvåan. Jag har inte sett någon av dessa och efter att ha sett denna blir jag inte direkt sugen. Allt vi som biopublik får se sker genom Dennis kameralins. Som en sorts hemmavideo. Samtidigt som detta ska vara en skräckfilm känns allt väldigt långsamt.

Jag får känslan av att se ett enda långt avsnitt av Big brother där ”veckans uppdrag” är att snickra ihop en egen skräckfilm. Visserligen har Paranormal activity inte ett totalt bottennapp. Hur det små medlen, som endast består av plötsliga ljud och rörelser kan skapa effekt är lite häftigt men inte särskilt skräckinjaganade eller så är det helt enkelt jag som saknar den särskilda ”skräckgenen”?

Mina gäspningar under filmens gång är betydligt fler än hjärtan i halsgropen och jag kan inte heller komma ifrån känslan av att det finns betydligt bättre, intressantare och viktigare saker att bygga ett filmmanus på än detta.

Ellen Eklind

Mer läsning

Annons